Ett gruppfoto med Alliansens partiledare kan inom kort se väldigt annorlunda ut, jämfört med tidigare år. Bredvid den 52-årige Jan Björklund står då Anna Kinberg Batra (44), Annie Lööf (31) och – kanske – Ebba Busch Thor (28). Spelbolagen ger dessutom tämligen låga odds på att även Jan Björklund kommer att vara utbytt innan årsskiftet – och det är verkligen inte osannolikt att efterträdaren blir en yngre kvinna. Kanske Birgitta Ohlsson (39).
Erfarenhet är undervärderad i svensk politik. Finns det något annat land som har så unga föredettingar? Där man så snabbt räknas som förbrukad?
Det ska inte uteslutas att Alliansens generationsskifte kan orsaka verkliga problem för borgerligheten. När väljarna vill ha politiker som de känner förtroende för, så är det ju inte givet att de lider av samma åldersnoja som partierna tycks ha drabbats av. De kanske värdesätter den sorts omdöme som kommer med åren. Och den ryggrad som stelnat något och blivit mindre anpassningsbar för tillfälliga trender.
Å andra sidan har Annie Lööf visat att även om en ung kvinnlig partiledare lätt blir ifrågasatt, så finns det alla möjligheter att gå stärkt ur den första prövningen. Ungdom och bristande erfarenhet är ju problem som går över. Och varje person är mycket mer än den åldergrupp och det kön de representerar. Till syvende og sidst handlar det vad de står för och hur bra de gör det.
Bland de fyra förhållandevis unga kvinnor som är och kan bli Alliansens partiledare är det faktiskt den äldsta och mest erfarna – Anna Kinberg Batra – som framstår som den försiktigaste och mest slätstrukna. De övriga tre är skarpa debattörer som visat att de inte har beröringsskräck inför svåra och kontroversiella politiska frågor. Och de är beredda att ta en konflikt. Centern har under Annie Lööf haft modet att ta upp frågor – bland annat arbetsrätten – som Moderaterna helt har övergivit under marschen mot mitten.
För den tungfotade Stefan Löfven så blir ju kontrasten mot Alliansens nya möjliga ledare väldigt tydlig. Jag förutspår att han kommer att få betydande problem med att hantera den situationen.
Minns ni situationen under en partiledardebatt i TV4 under valrörelsen, då Annie Lööf pressade Löfven i kärnkraftsfrågan och vill överlämna en analys från Energimyndigheten? Och hur katastrofalt valhänt Löfven hanterade utmaningen när han klumpigt skuffade undan Lööf och vägrade ta emot dokumentet.
Föreställ er Löfven i en partiledardebatt med Annie Lööf, Ebba Busch Thor och Birgitta Ohlsson. Jag blir riktigt upprymd bara jag tänker på det. Partipolitiken kan vara på väg att bli underhållande igen, på ett sätt som den inte varit sedan Göran Perssons dagar.