En av alla prickar den rödgröna regeringen fick av riksdagens konstitutionsutskott i början av juni gällde välfärden – och det obetänksamma förslaget som lades i höstas om att slopa möjligheten för patienter att själva välja vårdgivare i primärvården. Lagrådet riktade då skarp kritik mot beredningen och regeringen fick med svansen mellan benen kalla tillbaka sin proposition.
Förslaget om att slopa landstingens skyldighet att erbjuda valfrihetssystem i primärvården var, förutom den dåliga beredningen, inte heller politiskt önskvärt. I stället för att ge landstingen utrymme att neka medborgarna fritt vårdval borde regeringen skapa förutsättningar för ökad reell valfrihet. Trots att förslaget i sig inte var populärt, lovade regeringen att den skulle återkomma med det.
I ett av allianspartiernas alla tillkännagivanden i riksdagen under våren gjorde en riksdagsmajoritet följaktligen tydligt att den inte vill att regeringen lägger fram förslaget på nytt. Socialutskottets vice ordförande Veronica Palm (S) kallade i en debatt i kammaren den 5 mars i år det ärendet för ”det konstigaste riksdagsärendet” hon under alla sina år i riksdagen någonsin behandlat. Det som var speciellt med ärendet, enligt Palm, var att det normala är att riksdagen fattar beslut om vad man vill att regeringen ska göra – inte vad man vill att regeringen inte ska göra.
Att mycket i rikspolitiken är uppochned sedan regeringen Löfven tog vid går det att hålla med om, men särskilt uppseendeväckande, att riksdagen i detta läge avråder regeringen från att lägga okloka förslag, är det inte. Mer förbluffande är det då att S-politiker vrider argumenten till en sådan grad att de påstår att slopat vårdvalssystem skulle leda till mer reell valfrihet, när makten flyttas från medborgarna till landstingspolitikerna.
Regeringen bör lyssna på riksdagen och inte motarbeta utvecklingen som inneburit att fler kan välja husläkare och att företagare som vill starta en vårdcentral kan göra det. Privata aktörer utför dessutom i dag en förhållandevis liten del av välfärdstjänsterna. Enligt Ekonomifakta bestod 13,6 procent av landstingens kostnader år 2013 av köp av verksamhet från andra utförare. Det finns regionala skillnader och statistiken kan variera beroende på hur man räknar, men sammantaget utförs en mycket stor andel av all välfärdsverksamhet i offentlig regi.
Problemet är snarast att det finns för få reella valfrihetsmöjligheter, då privata aktörer som konkurrensutsätter det offentliga bidrar till att driva utvecklingen och kvaliteten framåt. Sett ur ljuset av att det offentliga ansvarar för större delen av välfärden är det dessutom märkligt att regeringens och Vänsterpartiets stora välfärdsutredning, vilken tillsattes i mars, enögt fokuserar på privata aktörer. Den sortens dåliga beslut ger inga prickar från lagråd eller konstitutionsutskott, men nog är det anmärkningsvärt att regeringen kommer undan med en sådan skevt inriktad välfärdspolitik som inte ser till helheten.