Månadsavgiften för bostadsrätten i Stockholm som riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl (L) hyr av sin make är 2 500 kronor. Men till Aftonbladet (och till riksdagen) uppger hon att hon betalar en hyra på 13 000 kronor till sin man för att hyra den i andra hand. På så sätt lyckas hon maximera ersättningen från riksdagen (och skattebetalarna) för sitt extra boende i huvudstaden till 8 600 kronor i månaden.
Riksdagsledamöter från andra landsändar än Stockholm behöver ett boende i huvudstaden. Jag tycker det är bra att förtroendevalda riksdagsledamöter har en betydande frihet i hur de arrangerar sitt boende, hur de reser med mera. Det är en frihet de ska ha som folkvalda med stort ansvar. Och det är också bra att de har tillräckligt mycket rep för att av girighet hänga sig i det, om de inte är vuxna det ansvaret.
Det är bra att det finns utrymme för riksdagsledamöter att fuska exempelvis med reseersättningar, så att de som inte är vuxna det ansvaret kan avslöja sig. Hur skulle vi annars få reda på att de är ovärdiga sina uppdrag?
Emma Carlsson Löfdahl har väl inte precis fuskat, men hon har ju inte heller förvaltat sin frihet under ansvar med den oförvitlighet som vi har rätt att kräva. Och nu vet vi mer om henne.