Ibland när man letar efter något, så hittar man något helt annat än det man var ute efter. Så var det i går när jag trålade i tidningens arkiv och fiskade upp en text från den tid då Moderaterna var väldigt starka i opinionsmätningarna. Socialdemokraterna hade precis genomlevt Håkan Juholts partiledarskap och ersatt honom med Stefan Löfven. Den 17 februari 2012 skrev jag:
”Moderaterna klarar sig fortfarande otroligt bra i opinionsmätningarna. Men partiet verkar samtidigt ha dragit fel slutsatser av detta faktum och av regeringens prekära minoritetsställning i riksdagen. Man väljer att sitta väldigt, väldigt still i båten och förlitar sig därmed på motståndarens svaghet snarare än på styrkan i egna idéer. Och motståndaren är nu inte lika svag som tidigare.
Den senaste partikampanjen ’Vi älskar människorna’ ekar så tom att man kan höra en knappnål falla. Ja, man kan till och med höra opinionssiffrorna falla innan det ens har hänt.”
Nu ska Moderaterna välja sig en ny partiledare och jag skulle väl ljuga om jag påstod att detta tycks leda till en sakpolitisk vitalisering. Anna Kinberg Batra har medverkat till den kontroversiella decemberöverenskommelsen, men när det gäller Moderaternas politik så sitter även hon still i båten.
Med decemberöverenskommelsen så degraderade oppositionen sig själv till ett irritationsmoment för regeringen. Om oppositionstiden ska komma till någon vettig användning alls så har Moderaterna många svåra frågor att ställa sig.