David har vunnit mot Goliat efter flera års kamp. Det började 2007 med en familj som mitt i sorgearbetet efter en make och far som avlidit i cancer, fick se honom på tv. Filmad i sin dödskamp, de sista dagarna av sitt liv på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Landstinget hade låtit ett tv-team följa sjukhusets verksamhet och dess patienter. Slutprodukten skulle bli dokusåpan ”Sjukhuset” med 350 000 tittare. Detta visste varken den dödssjuke eller hans anhöriga något om.
Patientens anhöriga tog naturligtvis mycket illa vid sig och lyckades till slut få produktionsbolaget och TV3 att ta bort avsnittet från TV3:s hemsida. När ansvarig person på landstinget kontaktades hänvisade denne till en utredning av Socialstyrelsen. Justitieombudsmannen kritiserade filmningen 2011 och skrev bland annat i ett beslut: ”Det är i högsta grad anmärkningsvärt att Akademiska sjukhuset genom ett avtal har godkänt att gällande sekretessregler kan åsidosättas. Det står dessutom klart att sjukhuset i många fall underlåtit att inhämta samtycke från patienten innan filmning skett”.
Året därpå stämde de anhöriga landstinget med hjälp av den ideella stiftelsen Centrum för rättvisa. De förlorade dock målet, trots att tingsrätten ansåg att det som visades i TV3-avsnittet bröt mot sekretesslagen. Tingsrätten hävdade nämligen att materialet omfattades av meddelarfriheten eftersom det lämnats till medier. Mot denna bakgrund kunde inte landstinget ställas till svars, menade rätten. Landstinget skyddades alltså av meddelarfriheten, trots att denna lag egentligen är till för att skydda enskilda mot myndigheter. I stället dömdes de anhöriga att betala rättegångskostnaderna.
Familjen gav sig tack och lov inte, utan överklagade domen med hjälp av Centrum för rättvisa. I onsdags meddelade hovrätten att ”Ansvaret för att sekretessbelagda uppgifter har röjts, vilar i hög grad på arbetsgivaren, det vill säga landstinget, som döms att betala ett skadestånd till de anhöriga.”
Domen innebär naturligtvis en upprättelse för familjen, men det är också en stor lättnad för alla som nyttjar svensk sjukvård. Att ovetandes bli föremål för en tv-serie när man befinner sig i ett utlämnat tillstånd på ett sjukhus är nog en mardröm för vem som helst. Frågetecken finns dock kvar kring de etiska aspekter som landstinget helt åsidosatte när man skrev under avtalet med tv-bolaget. Även om det i lagens mening hade visat sig vara ett korrekt beslut skulle det cyniska i att tillåta ett tv-bolag filma en döende patient kvarstå. Uppenbarligen har omdömet brustit i flera led. Förutom landstingets bisarra beslut att skriva under avtalet med tv-bolaget har ingen av sjukvårdspersonalen haft civilkurage nog att säga ifrån när den döende mannen filmades utan dennes medgivande. Landstingets och sjukhusets omdöme går att ifrågasätta.
Vad som däremot är glädjande är att organisationer som Centrum för rättvisa finns och står upp för den enskilde medborgarens rätt mot mäktiga myndigheter.