Undvikande av skatt bruka väcka en del uppmärksamhet och indignation hos politiker och allmänhet. Särskilt när stora och välkända bolag som IKEA nästan slår knut på sig för att minska sin beskattning. Med all rätt, men samtidigt är det värt att ha i åtanke att mycket av det som ofta beskrivs som skandaler är helt lagligt.
Det går dock att sätta stopp för den här typen av skatteplanering. Ungefär som man gjorde med de svenska reglerna för de så kallade räntesnurrorna. Idag är det i Sverige inte intressant att låna pengar mellan olika bolag i en koncern och göra avdrag för räntekostnaden och på så vis undvika skatt.
Det ser naturligtvis illa ut att internationella företagsjättar betalar enstaka procent i bolagsskatt, medan hårt arbetande småföretagare tvingas betala tiotals gånger högre skatt på sina surt förvärvade vinster.
De senaste avslöjandena om de luxemburgska skatteuppläggen visar att landets skatteregler används för att dra till sig kapital, precis som vilket skatteparadis som helst. Till skillnad från de tropiska öar som är själva sinnebilden för ett skatteparadis så är Luxemburg en liten, men viktig, del av EU. Landets före detta premiärminister Jean-Claude Juncker är EU-kommissionens ordförande.
Det ska bli intressant att se om Juncker, som är en känd federalist, kommer att vilja se ett djupare samarbete inom EU på skatteområdet i syfte att undvika den här typen av skatteplanering, som infördes i Luxemburg under Junckers tid som premiärminister.
Visst kan man anklaga företagen för omoral, men från deras horisont är skatt att betrakta som vilken kostnad som helst. Kan man lagligt minska kostnaderna är det inget märkligt att man gör det.
Beskattning är sällan oproblematiskt. Skatter är nödvändiga för att finansiera samhällets kostnader för gemensamma nyttigheter som skola och vägar. Samtidig är det medborgarnas pengar det allmänna lägger beslag på, för ändamål som individen inte kan styra över. Ett överuttag av skatt minskar skattemoralen och gör mer skada än nytta.
Rimliga skatter och känslan av att få något för pengarna bidrar till att hålla skattemoralen uppe. Se bara på hur RUT- och ROT-avdragen förändrat synen på svartjobb sedan de infördes.
De hundratals storbolag som undvikit skatt i Luxemburg har knappast gjort det för att de är överbeskattade, utan för att de agerar rationellt och kostnadsminimerande utan hänsyn till sådant som skattemoral. Detta påverkar i sin tur givetvis de enskilda medborgarnas syn på beskattning i fel riktning.
Motgiftet är att stifta lagar som gör den här typen av skatteplanering ointressant. Samtidigt är det viktigt att den här Luxemburghistorien inte tillåts bli ytterligare ett argument för en konfiskatorisk skattelagstiftning. Viktigt är också att öka pressen på Luxemburg att avsluta detta pinsamma kapitel i Europas skattehistoria.