En god vän skickar ett mejl med frågor om Sverige. Han är amerikan, bosatt i Europa sedan många år, och nu skriver han en artikel om Sverige för en konservativ tidskrift i USA.
Finns det verkligen ”no-go zones” i Sverige undrar han, och hur kan det i så fall komma sig? Han frågar om brottsutvecklingen, gängstrider med granater, politisk korrekthet och om Sveriges nuvarande problem kan bero på den snabbt växande muslimska invandringen.
Vad ska man svara?
Jag blir aningen matt när jag ser denna lista över saker som Sverige plötsligt blivit känt för internationellt. Hur kan man kommentera utan att överdriva eller förneka de problem som finns?
Jag börjar med att varna för förenklade bilder. Det handlar inte bara om att få enskilda fakta rätt utan även om att sätta dem i ett meningsfullt sammanhang.
Jag pekar på vårt utsatta läge i närheten av ett alltmer geopolitiskt ambitiöst Ryssland. Av allt att döma sprider ryska statskontrollerade medier överdrivna rapporter om invandringens konsekvenser i Sverige, troligtvis för att underblåsa folkligt missnöje och misstro mot officiella informationskällor. Det är förbluffande hur svenskar inom den populistiska eller extrema högern som påstår sig vara nationalister deltar aktivt i dessa aktiviteter. De gör sig till nyttiga idioter för en främmande makts intressen.
Konservativa i Frankrike eller USA kan kanske kosta på sig att spela Ryssland i händerna, men den svenska konservativa grundhållningen är och måste dessvärre förbli en stor vaksamhet gentemot ryska maktambitioner.
Jag berättar att Sverige är ett ganska konformistiskt land, på gott och ont. Till minussidan hör att vi har haft svårt att diskutera känsliga frågor om invandringen. Under många år var det närmast tabu att tala om vad invandringen kan tänkas kosta och om det finns någon gräns för hur många flyktingar vi kan ta emot.
Jag berättar att efter flyktingkrisen 2015 har det uppstått en ny konsensus, nämligen att vi behöver begränsa flyktingmottagandet, åtminstone så länge andra länder fortsätter att göra det. Numera finns det också en öppnare debatt om olika problem förknippade med invandringen, vilket jag tycker är en lättnad.
Jag framhåller att Sverige är ett av världens mest sekulariserade och individualistiska länder, vilket gör oss illa utrustade för att ta emot många invandrare från muslimska länder. Svensk kultur skiljer sig betydligt från deras ursprungsländer, och många i Sverige har svårt att tolka religiösa uttryck och att skilja normal religionsutövning från extremism. De som vill vara toleranta tenderar att underskatta skillnaderna, medan andra överreagerar.
Till exempel är det en överreaktion att vilja förbjuda alla konfessionella skolor därför att det kommer larmrapporter från enstaka muslimska friskolor. Det saknas inte direkt larmrapporter från vanliga kommunala skolor – ska de också förbjudas? De flesta konfessionella friskolor är dessutom kristna.
Min övertygelse är att det blir svårt att bevara de västerländska värden och livsformer som vi skattar så högt om vi skär av rötterna till den judisk-kristna mylla där de uppstått och odlats under århundraden.