I går kom beskedet att riksbanken sänker reporäntan till -0,10 procent. Negativ ränta alltså. Detta ger anledning att fundera över de viktigaste ekonomiska begreppen. Pengar, kapital och ränta – vad är det? Egentligen.
Kapital är de samlade resurserna som står ett samhälle till förfogande. Kapitalet minskar när det konsumeras, det vill säga används. Kapitalet ökar när man avstår från konsumtion och istället sparar. För att kunna göra investeringar måste det finnas kapital tillgängligt.
Pengar är en vara som till huvudsak används för att kunna byta till sig andra varor. För att en vara ska vara lämplig att använda som pengar, så måste en del kriterier vara uppfyllda. Det viktigaste kriteriet är att varan är eftertraktad. Historiskt sett har alla möjliga varor fungerat som pengar – snäckskal, kameler men vanligast ädelmetaller som guld och silver. Det fina med pengar är att en person som till exempel äger sju fiskar, men hellre vill ha 15 päron inte behöver hitta en person som har 15 päron men hellre vill ha sju fiskar. Det räcker med att personen hittar en person som vill ha sju fiskar. Dessa byts mot pengar, som i sin tur kan bytas mot päron. Den vara som används som pengar får sitt värde från att den går att byta mot vilken annan vara som helst på marknaden.
De priser som uppstår på en fri marknad förser producenterna med information om vilka varor de ska producera mer av, och vilka varor de ska producera mindre av. Priserna är alltså bärare av information från konsumenterna till producenterna. Om folk efterfrågar mer träskor, så stiger priset på träskor och resurserna inom produktionen styrs över från varor vars priser sjunker till produktion av träskor.
Räntan fungerar också som bärare av information. Räntan hjälper producenterna att veta när folk hade tänkt använda sina resurser. Om många väljer att spara så sjunker räntan. Ökat sparande är ett löfte om framtida konsumtion. När räntan sjunker är det en signal till producenterna att investera för att kunna möta den framtida efterfrågan. När riksbanken blandar sig i leken och manipulerar penningmängden och räntan så ger det felaktiga signaler till marknaden. Marknaden förleds dels att tro att pengar och kapital är samma sak, men det finns inte mer kapital tillgängligt bara för att det finns mer pengar. När riksbanken pressar ner räntan så ger det producenterna den felaktiga signalen att det finns ett stort sparande för framtida konsumtion. När så inte är fallet så luras producenterna att göra investeringar i produktion som inte har förutsättning att bli lönsam. Vi hamnar då i en finanskris. Riksbanken håller alltså inte på att lösa finanskrisen från 2008.
Lågräntepolitiken lägger istället grunden för en ännu större finanskris.