I välgörenhetsorganisationen Oxfams nya rapport kan man läsa att åtta män äger mer än den fattigaste hälften av världens befolkning. I toppen återfinns näringslivstoppar och superentreprenörer som Bill Gates och Mark Zuckerberg, grundare av Microsoft respektive Facebook.
Oxfams chef Winnie Byanyima är inte nådig i sin dom. Med formuleringar som ”det är motbjudande att så stor förmögenhet är i händerna på så få” och att de rika använder ”nätverk av skatteparadis och arméer av förmögenhetsförvaltare” anklagas de för att underblåsa ojämlikhet som håller hundratals miljoner kvar i fattigdom, bryter sönder samhällen och underminerar demokrati.
Med tanke på de otaliga arbetstillfällen och den samhällsutveckling som entreprenörerna har varit med och skapat kan domen tyckas vara hård. Både Gates och Zuckerberg skänker dessutom enorma summor till välgörenhet, med fokus på fattigdomsutrotning och medicinsk forskning. Zuckerberg ensam skänker under tio år 25 miljarder kronor för bekämpning av all världens sjukdomar.
Oxfams rapport handlar inte om fattigdom, utan om ekonomisk ojämställdhet. FN:s millenniemål inför 2015 uppfylldes till stor del och fattigdomsbekämpningen har kommit oerhört långt. I utvecklingsländerna börjar nio av tio barn i skolan. Spädbarnsdödligheten har minskat med 50 procent och 45 procent färre mödrar dör i barnsäng. Mediciner sprids och sjukdomar går tillbaka. Jordens befolkning är i dag friskare och lever längre än någonsin.
Nya globala mål för hållbar utveckling är redan igång i form av Agenda 2030. De är än mer ambitiösa och tar bland annat sikte på total eliminering av extrem fattigdom.
För att råda bot på den fattigdom som ändå finns kvar anser Hans Rosling, professor i internationell hälsa, att det är viktigt att satsa på de människor som har det allra värst. I en intervju i Sveriges Radio 2015 om de nya utvecklingsmålen sa Rosling: ”Problemet är en extremt avlägsen landsbygd där det inte finns väg, skola och hälsa- och sjukvård. Och allra minst av allt har kvinnorna möjlighet att få tag på preventivmedel.” Hjälpen måste utformas efter de fattiga ländernas behov snarare än efter de rika ländernas vilja.
Oxfam uppmanar världens rika länder att vända sig bort från kapitalismen som de menar har orsakat ojämlikheten.
Men den positiva utveckling som har kunnat ses i världen har väldigt lite att göra med välgörenhetsorgan som Oxfam och Sida och väldigt mycket att göra med kapitalism och världshandel. Det är deltagande i detta system som lyfter miljontals människor ur misär varje år.
Om något borde Oxfam, om organisationen var seriös, eftersträva ökad global handel och investeringar i fler länder. Problemet är inte att några få har väldigt mycket. Problemet är att de som i dag är fattigast måste få bättre möjligheter att kunna äga något över huvud taget.