I går flyttade omkring 200 asylsökande från Gustavsvik till nya boenden i Slite och Gothem. Till Slitebaden kan de flytta tack vare en blixtbehandling i byggnadsnämnden, som innebär att baracker som det sedan länge funnits rivningsbeslut på nu kan användas som asylboende. I minst tre år.
Jag förstår att flyktingkrisen inbjuder till genvägar och lösningar som man annars undviker.
Men jag kan inte låta bli att tänka på Slitebadens tidigare ägare, som försökte driva anläggningen som restaurang- och hotellverksamhet. Ägaren gav upp och sålde när Regionen inte ville släppa fram de förändringar som ägaren bedömde var nödvändiga. Helagotland.se skrev den 5 januari i år:
”Bland annat har han försökt få permanent bygglov för den tillfälliga paviljongen intill hotellet med möjlighet att bygga om för att få till fler hotellrum.”
Byggnadsnämnden envisades då med att paviljongen skulle rivas. Och nu, några månader senare, så ska paviljongen inte alls rivas.
Det behövs asylboenden. Men öns företagare förtjänar också att inte särbehandlas negativt. Region Gotland har ännu en anledning att fungera över hur företagsklimatet är och upplevs här på ön.