Men hördudu, säger du kanske till mig efter att ha läst huvudledaren.
– Har inte medierna bidragit till att hetsa upp stämningen på Gotland under den senaste tiden? Är inte journalister en sorts tornadojägare, som har ett intresse av att uppförstora händelser så att nyheten framstår som så stor och omvälvande som möjligt? Är inte denna tidning som jag just nu håller i – tidningen med sida upp och sida ner, sida efter sida, om betydelsen av de senaste veckornas händelser – det yttersta beviset på tornadojägande?
Jajamensan. Det finns en sådan problematik med journalistiken. Det är exempelvis därför hälsolarmen avlöser varandra även i ansedda medier, trots att vi nog alla känner på oss att vi inte kommer att dö av formaldehyd i chips eller arsenik i ris.
Det finns ett sådant problem, men med något undantag så tycker jag att de gotländska medierna denna gång gett händelserna rätt proportioner. Det som hänt på Gotland har fått befogad uppmärksamhet på riksplanet. Klart det är stora nyheter. Brott, hot och extremism ska inte förstoras bortom sina verkliga proportioner – men ännu värre vore sådana händelser förtegs och sopades under mattan. Då skulle vi verkligen riskera en vidrig samhällsutveckling.
Du kanske inte delar min uppfattning om de gotländska mediernas agerande. Det är OK. Tornadojägaren finns i betraktarens öga.
Och om du tycker att det finns en ännu större sanning om tillståndet i samhället som de gotländska medierna förtiger? Är du i så fall riktigt säker på att den är sann?