Parterna börjar formera sig inför 2016 års avtalsrörelse. I onsdags presenterade de så kallade hemmamarknadsförbunden, 6F, sina krav.
6F, som egentligen består av fem förbund, Byggnads, Seko, Målarna, Fastighets och Elektrikerna, sedan Transport dragit sig ur, är den mest radikala gruppen inom LO. De har bland annat grundat tankesmedjan Katalys, vars chef Daniel Suhonen vittnat om att han ses som paria i Socialdemokraterna eftersom han står allt för långt till vänster.
6F går nu ut med krav som är mer långtgående än övriga LO-fack. Industrifacken har krävt löneökningar på 2,8 procent. 6F kräver 3,2 procent och en lägsta ökning på 800 kronor. Det innebär en högre ökning än lägstanivån för alla som tjänar under 25 000 kronor.
Den strukturella arbetslösheten ökar i Sverige, alltså för de som står längst från arbetsmarknaden. Det kan röra sig om personer utan gymnasiekompetens, unga och nyanlända. De hålls aktivt utanför arbetsmarknaden på grund av höga lägstalöner. Sverige har redan idag lägst antal enkla jobb och högst minimilöner i hela EU. Nu befinner vi oss i en situation då lönekostnaderna måste minska för att fler ska komma i arbete. Annars riskerar framför allt de som nyss invandrat hit att permanentas i arbetslöshet.
Ett missförstånd som facken ofta för fram är att lägstalöner handlar om att sänka det generella löneläget. Så är det inte. Av hundra personer som har ett låglönearbete är det endast 3,6 procent som hade kvar det elva år senare, visar en studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Låga löner finns helt enkelt för att fler ska få jobb. Med en ökad lönespridning kommer flera av dessa under sitt arbetsliv kraftigt öka sina inkomster. Därför är det viktigt att hålla igen på lägstalönerna, samtidigt som den långsiktiga belöningen för ett bra arbete blir större. Lägre ingångslön, högre slutlön.
En stor del av ansvaret för att 6F nu frifräser i avtalsrörelsen faller på LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Han har misslyckats med att hålla samman LO-förbunden och få dem att rätta sig efter industrins märke, alltså att andra facks löneökningar inte ska överstiga de inom industrisektorn.
Anledningen till att industrin fått sätta märket i avtalsrörelsen är att den är mest konkurrensutsatt. Det är enkelt flytta produktion av varor utomlands. Facken inom 6F-förbunden har nu valt att åsidosätta den fackliga samverkan. Det kan komma att allvarligt skada den den svenska arbetsmarknaden.
Den svenska arbetsmarknaden behöver fler enkla jobb. Decennier av facklig-politisk samverkan har gjort det allt svårare att skapa sådana. Med 6F-förbundens krav skulle den utvecklingen späs på ytterligare. Men utan en sådan utveckling kommer arbetslösheten att bestå för stora grupper i det svenska samhället. Det vore synd om radikala fackförbund ska försämra möjligheterna till en fungerande svensk arbetsmarknad för alla.