Mehmet kaplan (MP), bostadsminister och en av regeringens främsta doldisar, har märkt en ökad efterfrågan på bostäder, främst i de större städerna och orter med högskolor och universitet. Kaplan tillkännagav sin observation på DN Debatt (17/7) med orden "...marknaden inte ensam kan lösa bostadsbristen i Sverige. Därför behöver staten ta ett större ekonomiskt ansvar för att se till att det byggs fler bostäder".
Där är vår bostadsminister ute och cyklar. Sverige har haft en misslyckad bostadspolitik i flera decennier eftersom marknaden aldrig har fått chansen, det har däremot staten fått. Många politikers önskan att bestämma alltför mycket är ett tungt arv och ett ok att bära för svensk bostadspolitik. Avsikterna har måhända varit goda, precis som när bostadsminister Kaplan nu vill väl, men resultatet har blivit en enda stor röra.
Några av Kaplans förslag handlar om ökad konkurrens och effektiviserade byggprocesser. Det är bra och rätt. En skarpare konkurrenslagstiftning och en lättnad av normkrav skulle sätta snurr på konkurrensen. Annars finns tyvärr inte de heliga kor som måste slaktas med i Kaplans debattartikel. Däremot bjuder han på ett virrvarr av utredningar vars svar ska inväntas, mål utan medel, och floskler.
Kaplans och regeringens inlägg i diskussionen om hur den misslyckade bostadspolitiken skall kunna lindras och lösas ser tyvärr mer ut att handla om skapandet av ett lapptäckssystem. Varför krångla till det så våldsamt?
Samtidigt som bostadsministern skriver på DN Debatt visar det sig att de svenska hushållens förmögenheter har vuxit och nu nått den högsta nivån någonsin, enligt SEB:s sparbarometer (17/3). Det är framförallt de stigande bostadspriserna som gör hushållen rekordförmögna.
Bostadsmarknaden har blivit en förmögenhetsmaskin som kommit många, men inte alla, hushåll till del. De ekonomer, socialistpolitiker och vänsteropinionsbildare som ropar efter återinförd fastighetsskatt eller liknande pålagor för att minska klyftor lär få vatten på sin kvarn. Att bo sig till förmögenhet tycker de är fel, att bo sig till ruinens brant, som den gamla fastighetsskatten slog för många äldre, är tydligen rätt.
Fastighetsskatt, skatter som skapar brist på finansieringsmöjligheter och regleringar är också just de bördor som orsakar en alltför liten nyproduktion.
En möjlig väg att platta till dessa "oavsiktliga" förmögenhetsskillnader och samtidigt lösa bostadskrisen bör istället vara att sätta fram de kommunala bostadsföretagens bostadsbestånd till försäljning. Tillsammans med en avreglerad bostadssektorn, sänkta standardkrav, lättade regleringar och påbud för byggande kan snedvridning och klyftor på riktigt lindras.
Tyvärr verkar bostadsminister Kaplan inte vara den store murrivaren som bostadspolitiken behöver. Det som behövs är mindre styrning, inte mer.