Röda Korset på Gotland betalar 25 000 kronor om året för att kontanter ska kunna hamna på banken, berättade GA i går. Finns det verkligen ingen som är beredd att hjälpa till så att en god sak inte åderlåts på det sättet? Men i ett samhälle där de flesta bankerna överhuvudtaget inte tar emot kontanter så kanske man inte ska låta sig överraskas.
Det är riksdag och regering som dikterar villkoren för bankerna i Sverige. Vad är OK för att man ska få oktroj? (Tillstånd för bankverksamhet.)
Hur kommer det sig att staten tillåtit bankerna att bete sig som de gör, till men för både företag och privatpersoner?
Jag tror det beror på att staten inte heller gillar kontanter, men av delvis andra skäl än bankerna. Elektroniska transaktioner kan man hålla koll på. Folk som byter kontanter mot varor och tjänster utan total insyn kan däremot ägna sig åt fuffens. Kontanter är suspekta och ljusskygga. Varför den som till exempel sålt en begagnad bil och vill sätta in kontanter på banken behandlas som potentiellt kriminell.
Själv tänker jag ändå spjärna emot i det längsta. Kontanter är ett oerhört smidigt betalningsmedel som ändå ger brukaren mer känsla för pengars värde än vad plastkort eller siffror på en datorskärm gör. Dessutom kan kontanter ge även laglydiga människor en viss integritet. Brottsbekämpningen kan inte bygga på att staten (eller någon annan) ska kunna ta reda vad vi gör med varenda spänn. Men i ett land där alla inkomster publiceras i en taxeringskalender har väl känslan för integritet aldrig varit speciellt stark. Här är allehanda känsliga uppgifter en handelsvara för staten.