Närmare hälften, 46 procent, av svenskarna tycker att det är ett dåligt förslag att minska försvarsbudgeten. Det var en av de mer intressanta nyheterna ur SOM-institutets senaste nationella undersökning av svenskarnas inställning i en rad samhällsfrågor, vilken presenterades vid Göteborgs universitet på tisdagen.
Minskade försvarsutgifter har aldrig haft så lågt stöd hos befolkningen, sedan SOM-institutet började genomföra sina undersökningar av opinionen år 1986, förklarade professor i statsvetenskap Henrik Ekengren Oscarsson. I den senaste undersökningen, vilken genomfördes i slutet av förra året, uppgav dock fortfarande 18 procent att det vore bra att dra ner på försvarsutgifterna. På bara ett år har likväl den skaran minskat, då opinionen vid förra undersökningstillfället var jämnare.
Analytikerna drar slutsatsen att den ökade oron i omvärlden har bidragit till förändringarna i inställning. Oron för krigen i Syrien och Ukraina, men även oron för utvecklingen i Ryssland har ökat. 39 procent uppger att de ser situationen i Ryssland som oroväckande, vilket kan jämföras med att 13 procent svarade så vid förra mättillfället. Även terrorism oroar mer. Då genomfördes ändå undersökningen innan terrordåden i Paris och Köpenhamn.
Denna enligt mätningen ökade oro i samhället för krig och terror är på ett sätt gruvsam i sig. Av historien vet vi att rädsla riskerar att generera missnöje och irrationella beslut. Det är lätt för populistiska politiker och strömningar att dra nytta av.
Socialdemokraternas valkampanj från i höstas som byggdes kring berättelsen att ”någonting håller på att gå sönder i Sverige” var ett sådant försök. I stället för att tala klarspråk spred partiet ett diffust missnöje. Sverigedemokraternas ständiga beskrivning av invandring som roten till alla problem är ett annat exempel. Också Miljöpartiet har använt detta knep och talat om klimatoro för att försöka driva igenom sina egna radikala förslag.
Det kan vara en hårfin gräns för politiker att vinna förtroende genom att visa att man ser och hör väljarnas problem och att inte falla in i en ohederlig politisk retorik, där förenklade svar erbjuds.
Vad gäller det ökade stödet för försvaret och den negativa inställningen till fortsatta neddragningar, som klargjorts genom SOM-institutet, finns det dock sannolikt en del som vill dra slutsatsen att det baseras på en irrationell oro. Men säkerhetsläget i omvärlden har förändrats samtidigt som Sverige dessvärre har rustat ner. Uttryckt oro kan också visa på behovet av förändring.
Gissningsvis hade fler behövt fundera mindre på denna grundläggande trygghetsfråga om politikerna just hade agerat mer sakligt, utan att varken blåsa upp hot eller försöka invagga folk i falsk trygghet genom att påstå att en marginell ”satsning” på försvaret markant ökar dess förmåga.