Sverige behöver en ny regering. Så långt har moderaternas Anna Kinberg Batra rätt. Vad Sverige inte behöver är moderater som ompaketerar socialdemokratisk politik. Moderaternas satsning på välfärdsfrågor riskerar att föra partiet vänsterut.
Den första regeringen Reinfeldt hade en storartad vision om hur landet skulle väckas efter Socialdemokraternas maktinnehav – arbetslinjen. Arbete ska löna sig och så många som möjligt ska försörja sig själva. Arbetslinje mot bidragslinje. Jobbskatteavdragen gav många en extra månadslön att leva på.
Det hjälpte dock inte i höstens val. Nu har vi en besynnerlig S-ledd men MP-styrd minoritetsregering, som dessutom regerar på nåder på grund av den än mer besynnerliga uppgörelsen med allianspartierna i decemberöverenskommelsen. Sverige behöver verkligen en ny regering.
Frågan är om det finns någon bärande allianspolitik motsvarande arbetslinjen att erbjuda väljarna. Av veckans partiledardebatt att döma har M inte mycket att komma med förutom 300 miljoner till sommarskola för elever som riskerar att halka efter. Förvisso ett bra initiativ men inte ett storslaget.
Om Moderaterna tidigare hade ett rejält politiskt paket i arbetslinjen så liknar den senaste tidens utspel mer en julklappskalender med småpaket till välfärdssektorn. Enligt partiets egen valanalys så lyckades man dåligt med att locka LO-kvinnorna. Kanske är utspelen i välfärdsfrågorna en uppvaktning av denna grupp av traditionellt lojala S-väljare?
Den bilden förstärks ytterligare av partiledaren Anna Kinberg Batras (M) och ordföranden för partiets välfärdsarbetsgrupp Peter Danielssons (M) debattartikel på DN Debatt (12/6). I artikeln oroar sig M för tillståndet i välfärdssektorn: sjunkande skolresultat, ökad segregation och minskad likvärdighet i vården.
Internationellt sett har vi en välfungerande välfärd, till kostnad av ett högt skattetryck. Det finns dock utrymme för förbättringar, precis som M konstaterar. Problemet är att M i stor utsträckning köpt vänsterns problembeskrivning. Följaktligen föreslår man en generell tillståndsplikt för alla utförare i välfärden. Att den välståndsskapande näringsfriheten i Sverige firade 150 år i fjol verkar Moderaterna ha glömt redan i år.
Naturligtvis ska det ställas höga kvalitetskrav på privata skolor och vårdinrättningar – samma krav som på de offentligt drivna. Så långt är det inga konstigheter. Men tyvärr verkar det som om M försöker fjärma sig från privat vinstdrivande välfärd. Bland annat anser man att tillfredsställande av efterfrågan på utbildning och vård inte sker på någon marknad, eftersom utbildning och vård ”finansieras gemensamt”.
Samma resonemang skulle då innebära att det inte finns någon marknad för exempelvis motorvägsbyggnad. De byggbolag som konkurrerar om dessa upphandlingar har nog en annan åsikt.
M kan mycket väl lyckas locka LO-kvinnor med en ny välfärdslinje, men det räcker inte för att vinna nästa val. M och alliansen behöver en större politisk vision om Sverige ska få en ny regering.