Moderaterna inledde sin stämma i Karlstad i torsdags. Under helgen debatterar och beslutar ombuden vilken politik partiet ska driva framöver.
I och med Kristdemokraternas riksting i förra veckan gick decemberöverenskommelsen i graven. Därmed försvann också en av de frågor som hade väntats ta stort utrymme på M-stämman. I stället blev en ofrånkomlig fråga hur partiet ska agera nu, i det rikspolitiska läge som råder med en historiskt svag S-ledd regering. Delar av partiet vill verka mer aktivt för att fälla regeringen, medan partiledningen snarare håller fast vid ståndpunkten att Moderaterna ska vara redo att regera ”senast 2018”.
Socialdemokraterna vill förstås sitta kvar vid makten och har därför ansträngt sig för att sätta en mediebild av att allianspartierna riskerar att utlösa politiskt kaos – om de driver på för sin egen politik. I synnerhet för Moderaterna, som sätter stort värde i att ta ansvar för landet, är den bilden beklämmande.
I ett replikskifte i den partiledardebatt som hölls i riksdagen i onsdags påpekade Anna Kinberg Batra något som statsminister Stefan Löfven verkar ha glömt. Att valrörelsen är över. Det är Stefan Löfven som är satt att ta ansvar för landet. Den påminnelsen skulle Kinberg Batra än tydligare kunna följa upp och visa att Moderaterna har kommit till insikt om att det är ett oppositionsparti.
Ett av de grundläggande problemen med decemberöverenskommelsen var just att det demokratiska systemet försvagades då oppositionen försvagades. Det är regeringen som har ansvaret för att söka stöd för sin politik i riksdagen. Oppositionen i sin tur tar bäst ansvar genom att, inom gängse ramar och praxis, verka för sina idéer.
Och politiska idéer debatterades på stämman. Ett av fredagens stora debattämnen var huruvida partiet ska eller inte ska arbeta för att reformera lagen om anställningsskydd, Las. Det har Moderaterna debatterat länge. Att reformera en lagstiftning som bidrar till en stelbent arbetsmarknad borde inte vara särskilt kontroversiellt.
För att förstå varför Moderaterna inte har kommit längre i det arbetet behöver man ha valet 2006 i åtanke. Inför det valet satsade partiet på att vinna väljarstöd långt in i LO-leden och av strategiska skäl fick då frågor som att reformera Las prioriteras ned.
I början av året öppnade emellertid till och med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) för att förändra Las – om parterna vill (SvD 15/1). Och häromdagen rapporterade Dagens Nyheter (15/10) att några av LO-förbunden diskuterar frågan i förhandlingar med arbetsgivarorganisationer. Fler inser nu att arbetsmarknaden behöver bli mer flexibel.
Det hade således varit förvånande om ombuden på M-stämman inte hade kört över partiledningen och röstat för förslaget att reformera Las. Men vad denna fråga framförallt belyser är att Moderaterna när de nu befinner sig i opposition gott kan lägga vissa strategiska överväganden åt sidan och låta idéerna tala.