Gustav Fridolin har avgått och ersatts av Per Bolund som Miljöpartiets språkrör efter partiets kongress i Örebro 3-5 maj. Fridolin lämnar det som mycket väl kan ha varit toppen av hans karriär, utan att ännu ha fyllt 40 år. Jämfört med språkrörspartnern Isabella Lövin har han varit den skarpare ideologen av de två, men med en allt annat än lyckad politik i bagaget.
Kanske har den mer erfarne Bolund, som också är finansmarknads- och bostadsminister, ett bättre utgångsläge. Även om han knappast gjort sig känd för brandtal och skarpa repliker finns måhända en förmåga att se rimlighetens gränser. Hans första tal som språkrör på kongressen pekar dock i motsatt riktning.
I sitt tal presenterade Bolund ett nytt politiskt förslag, nämligen att göra solceller obligatoriskt på taken till alla nya bostadshus. Förslaget är närmast absurt, sett till såväl effektivitet som rimligheten i vad staten kan påtvinga sina medborgare. Detta är ytterligare ett exempel på hur MP premierar medel före mål. Solceller är knappast lika effektivt på ett hustak omgivet av höga träd som på en öppen yta längs en motorväg. Skillnaden är att det förra rör, eller drabbar, betydligt fler människors plånböcker och frihet.
Även i den så kallade Green New Deal, en ny grön överenskommelse, som presenterades under kongresshelgen, väger symboliken tyngre än effektiviteten. Tillsammans med andra gröna partier i Europa har MP tagit fram en rad förslag för EU. Till exempel vill de införa en klimatavgift på import från länder som inte ställer upp på Parisavtalet. Det skulle dock snarare leda till ett mer isolerat EU. Därmed också sämre förutsättningar att påverka andra länder i rätt riktning.