Gripen Oils satsning på oljeutvinning på Gotland tycks ha kommit av sig. De flesta tycker nog det är en god nyhet. Jag hör till dem. Jag tycker att minerallagen gjort markägarna nästan rättslösa. Om staten och prospekteraren är överens, så kan inte markägaren värna sig och förhindra att man letar efter, eller utvinner, de fyndigheter som omfattas av minerallagen. Markägaren kan däremot få en liten skärv av avkastningen från den egendom han eller hon förlorat kontrollen över.
Men hur god är egentligen nyheten om man betänker vad den i sin tur beror på? Oljepriset var förra sommaren ungefär 115 dollar per fat. Nu är det nere kring 40 dollar per fat och somliga bedömare tror att det kommer att falla ytterligare. Somliga oljeländer har argumenterat för att man ska minska produktionen för att driva upp priset igen. Men nya fyndigheter gör det svårt att realisera en sådan plan. Och stiger priset så blir andra ännu icke realiserade fyndigheter lönsamma igen. Som Gripen Oils eventuella fyndighet på Gotland. De stora oljeproducenterna har förlorat kontrollen över oljepriset och de lär få mycket svårt att återta den.
Det är å ena sidan bra för konsumenterna och för världskonjunkturen när oljan blir billigare. Även om den i en historisk jämförelse fortfarande är dyr.
Men ett fallande oljepris gör ju också att ett antal oljeproducerande stater får svåra ekonomiska problem. Ryssland hör till dessa. Och fallande oljepriser gör ju att andra energikällor, med mindre klimatpåverkan, får svårare att hävda sig.
Så de faktorer som förhindrar oljeutvinning på Gotland får oerhört stora konsekvenser globalt.