Välfärdsföretagen är billigare än den verksamhet som den offentliga sektorn driver i egen regi. De anställda är lyckligare och friskare. Brukarna är nöjdare. Det borde skattebetalarna också vara. De skulle vara det, om de hade bilden klar för sig.
Det finns sätt att vinnlägga sig om att kontrollera kvaliteten i offentligfinansierade tjänster, oavsett om de utförs av vinstdrivande företag eller av en kommun eller ett landsting. Men det verkar inte de rödgröna intresserade av. De förblindas av förakt för ett företagande som de aldrig omhuldat och som de inte ens verkar vilja förstå.
I går presenterades utredningen om vinster i välfärden, som totats ihop av det förutvarande kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu (S). Innehållet var till stora delar känt på förhand och gårdagen bjöd inte på några överraskningar. Överraskande är det inte heller att Stefan Löfven verkar inställd på att köra huvudet i väggen i riksdagen, där Reepalus företagsfientliga idéer lär sakna erforderligt stöd. Löfven tror att förlusten där ska bli en valvinnare 2018.
Alliansen har ett ansvar för att det inte ska bli så. Nu gäller det att försvara och bilda opinion för den goda hushållning och den egenmakt som välfärdsföretagen innebär. Och anfall är bästa försvar.
Borde det inte väcka till eftertanke när välfärdsföretagen kan generera vinst och bättre kvalitet samtidigt. När kommunala verksamheter alltför ofta genererar underskott, frustration bland brukarna och vanmakt hos personalen? Är det inte detta som är det stora problemet när det gäller misshushållning med skattemedel?
Här finns ingen anledning att vara defensiv. Reepalus utredning ska inte till papperskorgen. Den ska bli konfetti i välfärdsföretagens segerparad.