En förnyad migrations- och integrationspolitik var titeln för Moderaternas pressträff i fredags. Ordet förnyelse och moderat för tankarna till Per Schlingmanns tid som partisekreterare, och upptakten till Nya Moderaterna som med arbetslinjen tog hem valsegern 2006.
Förnyelse har inom politiken kommit att bli ett något urvattnat begrepp. Vad många tycks förvänta sig när politisk förnyelse påkallas är att förslagen ska inbringa en medryckande känsla av att det här partiet har något nytt och intressant att komma med. Så kan dock partiledaren Anna Kinberg Batra (M) och arbetsmarknadspolitiska talespersonen Elisabeth Svantessons (M) utspel i fredags inte beskrivas.
Ett antal nya och gamla förslag från partiets arbetsgrupp för politikutveckling av migrations- och integrationsfrågorna presenterades på ett sätt som likaväl kunde ha kommit från ett trött regeringsparti.
I sig var flera av förslagen matnyttiga. De täckte in såväl jobb, företagande och arbetsmarknadens funktion, som skola, högre utbildning och språkundervisning, bostäder, kommunernas respektive statens ansvar, EU-regler, straff för flyktingsmuggling, myndigheters effektivitet och rättssäkerhet i processerna. Däribland fanns förbättrad SFI-utbildning samt förstärkt försörjningskrav, hårdare krav i att andra EU-länder tar emot kvotflyktingar och skärpt upphandling av asylboenden.
Hur detta ska gå till rent praktiskt är en senare fråga. I ansatsen går det emellertid att urskilja en viljeriktning som kan summeras med det klassiska begreppet frihet under ansvar. En balanserad politik, som å ena sidan betonar öppenhet och å andra sidan ställer krav på att systemet fungerar rättssäkert, är befogad och vad många i allmänhet efterfrågar. Samtidigt går partiet en svår balansgång mellan att uppfattas som antingen för kravställande eller för slapphänt.
MUF valde att ta fasta på främst ett av förslagen som ansågs vara för hårt: Att tillfälliga uppehållstillstånd bör vara normen framför permanenta, och att det permanenta tillståndet ska kopplas till egen försörjning om inte skyddsskäl fortfarande finns.
I kritiken hördes att fokus bör ligga på att reformera arbets- och bostadsmarknaden, i stället för att förändra på migrationssidan. Reformbehovet på arbets- och bostadsmarknaden går tveklöst att skriva under på, men det står ju inte i någon självklar motsats till att sända en signal om att den som vill permanenta sitt liv i Sverige också ska försörja sig.
Det var varken förnyelsen för förnyelsens skull eller den mer eftergivna inställningen mot tidigare moderata värderingar, utan arbetslinjens kärna med frihet och ansvar, som fångade väljarnas förtroende 2006. Kinberg Batra tycks vara på rätt spår om en liknande förnyelse av partiet är vad som eftersträvas. För att nå dit krävs det att hon inte bara klarar balansgången mellan hårt och mjukt, utan att tilltalet blir mer intresseväckande än vad presentationen i fredags bjöd på.