Ojnareskogen och Gotlands stenindustri har åter blivit en riksfråga under de senaste veckorna. En av dem som skrev, för en vecka sedan, var Eric Erfors på Expressens ledarsida. Där beskrev han sig själv som en deltidsgotlänning som vill att Åsa Romson ska rädda Ojnareskogen. Och han kritiserade Nordkalks kommunikationschef Eva Feldt – men för att skapa rätt stämning kallar han henne för ”propagandachef”. Erfors skrev:
”Några professorer i nationalekonomi hade skrivit på för Ojnareskogens räddning och Feldt ifrågasatte en av professorernas ’objektivitet’ med hänvisning till att han har ett sommarställe vid det planerade kalkbrottet.
Hoppas företagets miljöteknik är bättre än dess debatteknik.”
Något ligger det i kritiken. Men det ofrivilligt komiska i sammanhanget är att Eric Erfors själv, några rader före kritiken mot Feldt, skrev att:
”Jag vill inte att Gotland ska förvandlas till en schweizerost med gigantiska schakt utspridda över hela ön.”
Vilket förde honom till de allra djupaste schakten i den debattekniska nivåhierarkin.