Nobels fredspris tilldelades i går ICAN, Internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen. Det går definitivt till en organisation som engagerat sig för en oerhört viktigt fråga. Ju fler länder som skaffar sig kärnvapen, desto större blir också risken att någon nation väljer att verkligen använda sin kapacitet till förstörelse. Nordkorea är till exempel en kärnvapennation som tycks kapabel till ungefär vad som helst. Att fienderna Pakistan och Indien båda har tillgång till kärnvapen är också ett oroande faktum.
Att förhindra vidare spridning av kärnvapen är helt centralt. Men det är ju inte alls säkert att den kampen blir fredlig. När ett land ska stoppas från att skaffa kärnvapen borde det internationella samfundet förbereda sig på att det kan bli nödvändigt att ta till militära medel. Ett konventionellt krig kan vara nödvändigt för att minska risken för ett framtida kärnvapenkrig. Hade det exempelvis inte varit klokt att stoppa Nordkorea, innan landet hann bli en kärnvapenmakt? Det är svårt att tänka sig hur Nordkorea skulle ha kunnat stoppas utan militära medel.
Arbetet för säkerhet ska naturligtvis i första hand bedrivas med fredliga medel. Men i en värld med totalitära förbrytarstater krävs ibland även andra metoder, för säkerhetens skull.