Utgiftstaket kommer hålla 2016. Det meddelar Magdalena Andersson på Di Debatt (18/12). Men det görs inte utan en del kreativ bokföring från finansministern.
Regeringen ska nämligen föra över 11 miljarder i utgifter som egentligen ska betalas nästa år, till årets utgifter. Det görs eftersom budgeten 2015 har betydligt högre marginal till utgiftstaket. På så sätt trixas det runt med pengarna för att slippa bryta mot det finanspolitiska ramverket.
Utgifter som ska betalas i år i stället för 2016 är bland annat EU-avgiften, 6,7 miljarder, läkemedelsförmåner, 1,1 miljard, och bistånd, 1,6 miljarder. Nästa år används också biståndspengar till kostnaderna för flyktingmottagandet.
Andersson påpekar att ekonomin utvecklats väl under året som gått. 67 000 fler är sysselsatta och investeringarna har ökat med 7 procent. Detta stämmer och är naturligtvis mycket glädjande. Men Andersson har också i ett års tid beklagat sig över att ha tvingats regera på Allianspartiernas budget, sedan dessa och Sverigedemokraterna röstade igenom den hösten 2014. Då var det ramaskri och högt tonläge. Stefan Löfven sa att han aldrig tänkte administrera någon annans budget. I dag verkar Magdalena Andersson tacksam att regeringen fått göra just det.
Finansministern ska visserligen ha beröm för att hon också genomför besparingsåtgärder på 8 miljarder nästa år. Tidigare har hon berättat om hur hon längtat efter att kunna låna pengar för finansiera reformer och spräcka principen krona-för-krona. Men nu visar hon att inte kastat av sig både hängslen och livrem. Det är alltid något. Bland annat bedömer hon att den sjunkande arbetslösheten kommer göra det möjligt att begränsa ökningen av Arbetsförmedlingens programinsatser. Dessutom arbetar regeringen med att begränsa kostnaden för invandringen, bland annat genom sänkta schablonersättningar för ensamkommande flyktingbarn.
Men det krävs fler permanenta utgiftsminskningar för att långsiktigt komma tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. Just nu är det tveksamt om regeringen över huvud taget kommer lyckas med det, trots högkonjunktur och rekordlåga räntor. 2017 bedömer Ekonomistyrningsverket underskottet till 27 miljarder kronor och 2018 är det valår. Då brukar utgifterna i budgeten vara extra saftiga
I stället för att skära ner skjuter Andersson upp satsningar som skulle genomförts 2016 och fördelar dem på kommande år. Hon talar om att regeringen vill bromsa kostnaderna för sjukförsäkringarna som skenat de senaste åren, men tar samtidigt bort den bortre tidsgränsen, som är ett kraftigt kostnadshämmande verktyg.
Det är med andra svårt att ta Anderssons påstående att hon är en ekonomiskt ansvarstagande finansminister på fullt allvar. Hon försöker vara expansiv och stram samtidigt, både i tal och i handling. Att hon nu lägger till siffertrixande i sin repertoar förstärker det dubbla intrycket. Och det är nog inte trolleritrick med statsbudgeten svenskarna helst vill ha i julklapp.