Första dagen tillbaka från semestern vill jag be om förlåtelse. Inte för att jag varit ledig, utan för en incident som inträffade under min sista semestervecka. Jag hade en bil stående ute på Visborg. Den skulle jag leverera till en verkstad, men batteriet var urladdat. Stendött. Så tidigt en morgon sisådär halv eller kvart i sju körde jag ut med en annan bil och en uppsättning startkablar för att få fart på skrället. Det gick alldeles utmärkt. Förutom en liten detalj. Larmet gick igång.
Kanske var det den tidiga timmen. Kanske fick jag koncentrationssvårigheter av det infernaliska tutandet. Men jag kunde för mitt liv inte komma på hur larmet skulle stängas av. Så jag körde till verkstaden i en larmande bil genom halva Visby före klockan sju på morgonen. Det borde vara åtalbart, men för min egen skull hoppas jag att det inte är det.
Jag vet inte hur många jag väckte eller skrämde. Men det var bara jag. En förvirrad och yrvaken ledarskribent i en bil som är för komplicerad för honom.
Och jag som brukar skriva ledare om onödiga hälsolarm och dylikt. Mycket pinsamt. En sådan tur att jag har ett jobb där jag kan ta mig utrymme att be om ursäkt till alla på en gång.