En av de hetaste debatterna under gårdagens möte i regionfullmäktige handlade om en motion från Alexander Jansson (C). Han vill att regionen ska bearbeta Trafikverket för att få till en höjning av hastighetsbegränsningen på väg 147 mellan Lärbro och Slite, från 80 till 90. En tämligen ny väg med få påfarter som går genom glest bebyggd skog och åker.
Övriga borgerliga ledamöter slöt upp bakom motionen, men den rödgröna majoriteten tycks av olika anledningar ha bestämt sig för att den oundvikliga utvecklingen är att Gotland i en nära framtid istället kommer att berövas de 90-vägar vi ännu har.
– Ni böjer er precis för överheten, som Lars Thomsson (C) uttryckte det.
Trafikverket jobbar på mot sin nollvision (även för hastigheten?) med verktyg som inte tar hänsyn till lokala förhållanden. Men när man förlänger restiderna på Gotland, så riskerar det ju att driva på den urbanisering som sker på ön. Flyttströmmarna inom regionen går från landet till staden. Samma väg som de flesta pendlarna åker.
Gotland har alla skäl att försöka hålla emot inskränkningar av hastighetsbegränsningarna när dessa inte är tydligt önskvärda av trafiksäkerhetsskäl för den aktuella vägsträckan. Man behöver inte göra sig till ett viljelöst offer för Trafikverkets nationella riktlinjer.
Men vissa offer är inte så viljelösa som de vill ge sken av. De rödgröna lyser liksom grönt för Trafikverket men rött för bilisterna.
Samtidigt är bilarna säkrare i dag än de någonsin varit.