På Dagens Nyheters debattsida den 12 december gör 14 liberaler ett upprop riktat till Moderaternas nya partiledare Anna Kinberg Batra. Debattörerna hävdar att delar av borgerligheten svävar på målet i flyktingfrågan med prat om volymer och begränsningar. Slutklämmen är att ”Vi ska jaga miljarder – inte människor”.
Denna ständiga vilja till luftslottspolarisering i migrations- och integrationsdebatten är tröttsam. Det är mycket oklart för alla, förutom möjligtvis skribenterna själva, vad det syftar till. Redan i somras blev det tydligt att en pragmatisk diskussion om invandringen är nödvändig. Varje parti som vill ta ansvar för Sverige, måste utforma en egen politik i dessa frågor som svarar upp mot människors verklighet.
Flera av den borgerliga sfärens tyngsta debattörer inser detta och försöker dra sitt strå till stacken. I en debatt i Studio Ett (10/11) gjorde Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör i Svenska Dagbladet, en husmetafor av migrationsfrågan och pekade på hur avgörande grunden är för hela huskonstruktionen. Genom detta ville hon visa hur Sveriges förmåga att ta emot flyktingar är helt beroende av hur väl institutionerna för flyktingmottagande och integrationspolitik fungerar.
Anders Lindberg, ledarskribent i Aftonbladet, var också med i debatten och han var inte sen med att tillskriva Lifvendahl diverse bruna tillmälen. Detta fick i sin tur Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet, att skriva en mycket klarsynt lista över migrationsdebattens gropar.
Det är en sådan grop personerna bakom debattartikel i DN har grävt ner sig i. De kritiserar borgerliga skribenters argument och sätt att framföra dem på. Men trots att de själva erkänner att det finns problem i dagens situation lyckas de inte presenterar något motförslag för hur man på bästa sätt ska lösa dessa. Fredrik Reinfeldt, som hyllas av debattörerna, höll visserligen SD stången på ett föredömligt sätt. Han svarade dock inte på hur utmaningarna med asylinvandringen skulle lösas.
Det finns många problem som behöver lösas. Det behövs byggas fler bostäder, i dag blir människor kvar på asylboenden långt efter att de fått uppehållstillstånd. Människor förväntas inte kunna försörja sig själva utan betraktas som naturligt bidragskrävande. Ett synsätt som har lett till att det inte ställs några krav på försörjning för anhöriginvandring. Inget av dessa eller något av de många andra problemen som finns finner någon lösning i vare sig MP:s eller SD:s migrationspolitik.
Det krävs att partierna tar fram politiska lösningar som bottnar i de egna ideologierna. Det gäller även debattörer. Att försöka måla ut borgerliga ledarskribenter och kommunpolitiker som blodtörstiga människojägare är enbart larvigt och har ingenting med en seriös diskussion att göra.