Efter att Syriza vunnit valet i Grekland och med stöd från den yttersta högern nu bildar regering så riktas åter ljuset mot Greklands skuldtyngda ekonomi. Det grekiska folket har visat sitt missnöje med den åtstramningspolitik som de har genomgått sedan finanskrisen. Det är fullt förståligt att de reagerar som det gör, särskilt när åtstramningarna är en följd av påtryckningar från andra länder och internationella lånegivare. Med dessa förutsättningar kan strömningarna mot extrem socialism och extrem nationalism inte komma som en överraskning för någon.
Under tiden av åtstramningar i de offentliga utgifterna har ändå Grekland lyckats få sin budget i balans. De offentliga utgifterna är alltså inte högre än skatteintäkterna. På det området har grekerna alltså gjort sin läxa, men ändå är det inte en sund ekonomi vi talar om. Räntekostnaderna för de lån som staten har är så stora att den helt enkelt inte mäktar med dem. Utsikterna för att de ska kunna klara sig ur skuldfällan av egen kraft är dystra. Särskilt då de har avhändat sig de verktyg som stater i liknande situationer normalt använder.
Grekland är en del av Euro-samarbetet, vilket innebär att de inte kan devalvera sin valuta. De kan inte heller lösa sin skuldkris genom att starta sedelpressarna och låta inflationen lösa problemet. Att låta bli att betala är kanske den enda utvägen. En lösning som i retoriken från lånegivarna, självklart, utmålas som djupt omoralisk och utesluten. Men är den utvecklingen verkligen så oväntad och drastisk?Det är inte riskfritt att låna ut pengar. Det borde varje banktjänsteman veta. Att köpa statsobligationer har betraktats som nästintill riskfritt, vilket kan framstå som märkligt. Vid lån till privatpersoner och företag bedöms saker som återbetalningsförmåga, långsiktig strategi samt om det finns säkerheter i form av utmätningsbara tillgångar. När det gäller en stat finns nästan inget av detta. Den långsiktiga strategin kan maximalt gälla fram till nästa val, något som exemplet Grekland med all tydlighet visar. Det finns inte heller några tillgångar som kan mätas ut, iallafall inte utan att ta till väldigt drastiska metoder.
När någon lånar ut pengar så finns det en chans att det blir en bra affär, men det finns också en risk att det blir en dålig affär. Hur stor chans och risk det är får var och en bedöma och därefter sätta villkoren för lånet. Allt pekar på att dessa bedömningar i fallet Grekland har varit felaktiga. Förlusterna måste tas av de som har gjort de felaktiga bedömningarna. Att låta någon annan ta kostnaderna är, om något, djupt omoraliskt och därmed uteslutet.