Jag har tidigare skrivit om hur gotlänningarna trängs undan från delar av ön, av köpare från fastlandet som kan och är beredda att betala mer för sitt andra hem än vad de flesta gotlänningar kan betala för sitt första. Så jag är inte precis överraskad av vad Ludvig Svedjer funnit i den undersökning som GA skrev om i går. Som att kapitalstarka stockholmare äger många av fastigheterna i några av Gotlands mest eftertraktade områden.
Frågan är vad man ska göra med informationen. Jag finner ingen anledning att moralisera över att de som säljer sina fastigheter – många av dem gotlänningar – säljer till den som betalar bäst. Något annat är inte att vänta. Och Region Gotland bidrar ju till att driva på utvecklingen. Åtminstone om den är framgångsrik i att marknadsföra ön som ett besöksmål med magiska egenskaper.
Om den gotländska stämningen är en del av det som drar skulle man kunna tänka sig att utvecklingen vänder. Något av det äkta går ju naturligtvis förlorat när ett område gentrifieras och fylls av utsocknes. Men vi ska nog inte förvänta oss det. Det finns andra delar av Sverige där utvecklingen gått längre än på Gotland – som Stockholms skärgård och Torekov i Skåne – utan att dessa platser förlorat sin dragningskraft.