I Ljusnarsberg bor 26,3 procent av invånarna som är över 80 år på ett äldreboende. Det är den största andelen i landet. I andra ändan av kommunrankingen ligger Bjurholm där bara 1,6 procent av befolkningen över 80 bor i äldreboende. Gotland ligger ganska nära mitten av rankingen (plats 174 av 288 kommuner) med 11,9 procent.
När skillnaderna är så oerhört stora så skvallrar det om att det ofta är något annat än medborgarnas hälsostatus som avgör om de får plats i äldreboende. Det handlar om attityden i kommunala organisationen.
Många gånger har säkert de äldre och kommunen samma grundsyn. Det är bättre om man kan bo kvar hemma. Men när hälsan och/eller själsförmögenheterna verkligen börjar svikta, så är det ju en enorm utsatthet och otrygghet, om man inte kan räkna med en plats på äldreboende trots att man vill ha och behöver en.
Det kan också vara en enorm påfrestning för äldre par om en sjuk och vårdbehövande make/maka tvingas bo kvar hemma, trots att man önskar något annat. Det är svårt nog att inse att man inte klarar sig utan hjälp längre. Det blir än värre när man sedan ändå inte får den hjälp man anser att man behöver.
När kommuner väljer att lägga "ribban" på en lagom hög nivå för att man inte ska behöva bygga nya äldreboenden så är det riktigt illa. Ändå minskar antalet platser på äldreboenden samtidigt som de äldre blir allt fler. I dag är en knapp halv miljon av svenskarna över 80 år gamla. När jag själv passerar 80, om sisådär 30 år, räknar man med att gruppen över 80 blivit mer än dubbelt så stor och passerat miljonen.