Ge inte upp för tidigt

Gotlands Allehanda2016-03-22 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

På måndagen lade Socialdepartementet fram en promemoria med den något grumliga titeln Mer tydlighet och aktivitet i sjuk- och aktivitetsersättningen. Den kunde gått under radarn, om det inte vore för en skrivning om att 19-åringar ska kunna förtidspensioneras. Eller, som det nu mer heter, beviljas hel sjukersättning.

Att möjliggöra förtidspension för 19-åringar låter som ett eko från Göran Persson sista regeringsår då stora delar av arbetslösheten medvetet gömdes i stora åtgärdsprogram där människor räknas bort från statistiken trots att de i själva verket var arbetsföra. En av regeringen Reinfeldts första åtgärder var att harmonisera hur Sverige räknade sin arbetslöshet med övriga EU för att därmed kunna genomföra rättvisa jämförelser. En konsekvens av detta var att arbetslösheten till en början ökade, men efter nio års reformer, Stefan Löfven har som bekant haft turen att regera med en borgerlig budget ett år, sjunker den återigen.

Men inte tillräckligt snabbt. Löfven har utlovat Europas lägsta arbetslöshet till 2020. Därför drar många slutsatsen att förslaget att sänka gränsen för hel sjukersättning, det som förr kallades förtidspensionering, från 30 till 19 år, är ett nytt försök från Socialdemokraterna att försöka trixa med statistiken och försköna siffrorna. Men det är att göra det för enkelt för sig.

Förslaget, som framlagts till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), är inte att skriva ut blankocheckar vid varenda gymnasieskola på pin kiv, utan är tänkt att omfatta en liten grupp unga med "omfattande funktionsnedsättning", så pass omfattande att de troligen aldrig någonsin kommer kunna arbeta.

Ett av skälen är att den som beviljats aktivitetsersättning måste söka om denna ersättning var tredje år och att det kan bidra till en osäkerhet för den enskildes försörjning. Att ha allt för många och krångliga kontrollstationer bidrar förvisso till en osäkerhet och ersättningssystem bör präglas av effektiv behandling, framför allt när det handlar om samhällets mest sårbara individer. Men att ha en kontrollstation var tredje år är inte oskäligt ofta. Den som uppbär aktivitetsersättning prövas mot hela arbetsmarknaden, inklusive de arbeten med olika typer av subventionerad anställning som människor med funktionshinder faktiskt kan ta, utan att tvingas ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Ett ytterligare problem är att den som beviljas hel sjukersättning och är mellan 19 och 29 inte kommer få samma rätt till aktivitet som den som beviljas aktivitetsersättning. Det är det mest allvarliga. För även den som bedöms aldrig kunna arbeta måste kunna aktiveras, på något sätt.

Regeringens förslag innebär inte nödvändigtvis att en hel generation kommer att förtidspensioneras. Men att en liten grupp människor ska berövas samma rätt till aktivitet som deras jämnåriga är inte en bra väg framåt. Att ha kvar kontrollstationer på vägen för de mest utsatta är ett bevis på att ingen är beredd att ge upp på deras förmåga att bidra till sig själva och till samhället.