Får man tydligare besked om vad som hände när man läser dagens intervju med Åke Svensson. Både ja och nej.
Inte blir konflikten mycket tydligare mellan Åke Svensson och den regiondirektör han sparkade. Jan Björinges tillkortakommanden beskrivs fortfarande i oprecisa svepande termer. Det blir oundvikligen en förtroendefråga, när man ska avgöra hur tilltro man ska ge de inblandade personernas versioner.
Och inte får man en rationell förklaring till affären där industrifastigheten Hantverket 1 såldes för knappt halva priset.
Men nog får man en rätt tydlig bild av att Åke Svensson var så stressad av sin arbetssituation att det påverkade hans omdöme och insatser. Han talar själv om att han "visade många symptom på att ha gått in i väggen".
Jag är ju inte skickad att göra en medicinsk diagnos, men nog bekräftar Åke Svensson därmed något som man har anat. Det kanske inte går att få någon bättre förklaring till att han säljer Hantverket 1, utan att reflektera över priset, när han samtidigt vet hur illa det bolag är skött, som han är styrelseordförande för. VD:s tillstånd, hans eget tillstånd, en fullmakt från en annan styrelseledamot och en passiv styrelse. Det var de fyra samverkande faktorerna som lät det hända. En perfekt storm.
Han är, i somliga fall, besviken över hur han har behandlats. Det är fullt begripligt. Men jag hoppas att han samtidigt förstår varför han inte kunde sitta kvar. När pressen från ett tungt uppdrag blev för svår måste han kliva av. Och inte bara för Regionens skull. Hur skulle Åke Svensson ha mått i dag om han lyckats sitta kvar efter fastighetsaffären?