Flyktingtragedin på Medelhavet har knappast lämnat någon oberörd. Efter den senaste katastrofen utanför Italiens kust, vilken förra söndagen krävde närmare 900 människors liv när en båt som lämnat Libyen kantrade, har politikerna också reagerat. I torsdags träffades EU:s stats- och regeringschefer på ett extrainkallat toppmöte i Bryssel för att diskutera migrationspolitiken.
Under mötet enades länderna kring att trefaldiga resurserna till EU:s gemensamma räddningsinsats på Medelhavet. Dessutom stärks arbetet mot kriminella nätverk som ägnar sig åt människosmuggling och som bär ansvar för att människor på flykt omkommer i sjöodugliga båtar. Bland annat testas också ett pilotprojekt för ökat mottagande av kvotflyktingar inom ramen för FN-systemet.
När flyktingströmmarna har ökat, och människor primärt är i behov av skydd från krig och förtryck, har frågan om fler lagliga vägar till EU diskuterats. Den handlar nu främst om huruvida det ska vara möjligt att söka humanitära visum vid ambassader eller inte.
Utrikesminister Margot Wallström (S) svarade klokt på den frågan i ett inslag i P1-morgon i förra veckan, då hon menade att konsekvenserna av ett sådant system i sådant fall skulle behöva ses över mycket noggrant. I vilket fall bör Sverige, som tillsammans med Tyskland tar emot flest flyktingar i EU, inte ensamt gå före och införa den sortens system.
En av fördelarna med ett samarbete som EU är att samma system kan gälla i flera länder, och vad gäller migrationsfrågorna är bättre samordning ett nyckelord. Ett av problemen med EU:s migrationspolitik är att en del länder inte tar sitt ansvar. Därför är det bra att Sveriges hållning fortsatt är att, som statsminister Stefan Löfven (S) sammanfattade det, ”fler måste göra mer”. Tyskland verkar också i en sådan riktning.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har bland annat föreslagit ett system där EU-länderna tar emot asylsökande baserat på landets befolkningsstorlek och ekonomiska styrka, rapporterade den brittiska tidningen The Daily Telegraph (24/4) efter förra veckans möte i Bryssel. Om det förslaget blir en del av den heltäckande migrationsstrategi som nu håller på att arbetas fram av EU-kommissionen återstår att se. Den ska behandlas av stats- och regeringscheferna i juni.
Varje steg mot ett mer solidariskt flyktingmottagande i Europa är emellertid en förflyttning åt rätt håll. Regeringen gör således korrekt i att driva på kollegorna i EU. Samtidigt är det nödvändigt att, utöver att förbättra systemen på EU-nivå, se till att mottagandet även fungerar rent praktiskt i Sverige. Då bör frågan ställas på vilket sätt den nuvarande regeringen verkar för att fler av vägarna till Europa leder till jobb? Att ha med det perspektivet från början torde vara centralt för en bättre fungerande migrations- och integrationspolitik.