Ledare: Feministisk regering fokuserar fel

Alltfler kvinnor känner sig otrygga. Det visar den Nationella trygghetsundersökningen som görs av Brottsförebyggande rådet (BRÅ). 31 procent av kvinnorna uppger att de känner sig otrygga, och på grund av otryggheten låter bli att gå ut. Motsvarande siffra för män är 9 procent.

Oron för att utsättas för överfall eller misshandel har ökat. 19 procent av befolkningen anser sig otrygg i sitt eget område. Känslan av otrygghet är mest utbredd bland kvinnor. Dessutom har förtroendet för polisen och rättsväsendet minskat något jämfört med tidigare år.

Ibland hävdas det att upplevelsen av otrygghet inte står i relation till hur verkligheten ser ut. Människor skulle vara otrygga utan att samhället faktiskt är farligt. Att kvinnors otrygghet har ökat beror dock på negativa förändringar i samhället.

Sexualbrotten mot kvinnor har ökat. Tre procent av kvinnorna uppger att de utsatts för sexualbrott. Bland kvinnor mellan 16 och 24 är andelen tio procent. Det rör sig om blottning och tafsande, men också om våldtäkter. Andelen kvinnor som blivit utsatta för hot och trakasserier har också ökat jämfört med tidigare år.

Att svenska kvinnor känner sig otrygga är ett misslyckande för samhället. Regeringen påstår sig vara feministisk. Men samtidigt har kvinnor blivit mer otrygga sedan den rödgröna regeringen tog vid. Vackra ord och visioner om jämställdhet räcker inte när brott mot kvinnor begås.

Det finns mycket konkret att göra för att kvinnor ska kunna leva i trygghet. Poliskrisen drabbar kvinnor. Dels genom att antalet poliser i yttre tjänst minskat, med en halvering sedan nittiotalet. Detta innebär att den förebyggande förmågan blivit eftersatt.

Men kvinnor drabbas också genom att polisen, på grund av personalbrist, väntar med att utreda. Det innebär att färre gärningsmän fälls, när bevis blir svårare att säkra och minnet hos vittnen avtar.

Det handlar också om att kunna lagföra dem som begår brott. Högsta domstolen beslutade nyligen att ingen medicinsk åldersbedömning skulle göras av en brottsmisstänkt person som i sin asylansökan sagt sig vara 17 år men i tingsrätten hävdade att han var 14 år. Här behövs en ändring. Annars kan den som har okänd identitet ljuga om sin ålder för att komma undan sitt rättmätiga straff.

En annan problematik rör brottslingar som döms till utvisning, men som sedan släpps på fri fot. Anledningen är att hemlandet inte tar emot dem. Etiopien och Eritrea är två sådana länder.

Att se till att polis och rättsväsende fungerar är två grundpelare för att kvinnors trygghet ska förbättras. Kvinnor har rätt att känna sig trygga i det offentliga rummet. Det behövs satsningar på bred front för att den ska förbättras. För en regering som kallar sig feministisk borde politiken handla mindre om genusanalyser av uttag ur föräldraförsäkringen, och mer om hur kvinnor ska kunna känna sig trygga.