Statens överskottsmål om en procents offentligt sparande är inget som ska överges för att regeringen inte har lust att hushålla med skattebetalarnas pengar. Och om man ska göra några förändringar så är det först efter moget övervägande och med ett brett stöd i riksdagen.
Regeringen med finansminister Magdalena Andersson i spetsen har uppdragit åt Konjunkturinstitutet att utreda hur en uppluckring av det finanspolitiska ramverket ska gå till. Det har naturligtvis fått Allianspartierna att sparka rakt ut – på goda grunder.
Sedan år 1999 har enprocentsmålet varit vägledande och bidragit till att vi, till skillnad från många andra länder, lyckats minska statsskulden till en hanterbar nivå. Nu vill de rödgröna göra sig kvitt dessa hämningar för att ”investera i framtiden”.
På måndagens DN Debatt krävde Alliansens samtliga ekonomisk-politiska talespersoner att det ska tillsättas en bred parlamentarisk utredning om eventuella förändringar av det finanspolitiska ramverket. Vilket i sammanhanget får betraktas som en mycket modest begäran. Att ändra i principerna som vägleder och disciplinerar budgetarbetet är inte bara en fråga för regeringen, som den spendersamma vänstern vill få oss att tro.
Regeringen är utsatt för ett hårt tryck att öppna plånboken för att stimulera efterfrågan i ekonomin med offentliga medel, som uppenbarligen inte anses stimuleras tillräckligt av en bisarrt låg ränta. V har kritiserat allt som hämmar den politiska makten. Partiet har aldrig varit rädda att föreslå lånefinansierade satsningar på i princip allt utom försvaret.
Vänsterpartisterna är inte ensamma. Miljöpartiet har ett helt batteri av miljöåtgärder som de vill genomföra. Inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen finns en monumental övertro på vad som kan åstadkommas om man bara får låna mer pengar att spendera, om man bara kan kringgå tråkiga och hämmande budgetregler.
Alliansen gör klokt i att försöka få stopp på den oundvikliga utgiftsrullning som ett övergivet överskottsmål skulle få. Oavsett hur ofta finansministern försöker intala medborgarna att hon tar ekonomiskt ansvar, så kommer hon ha svårt att stå emot kraven från den samlade rödgröna vänstern och facket.
Under måndagen kom ett smakprov på vad som väntar. LO presenterade rapporten Totalrenovering av Sverige, av den tidigare LO-ekonomen P-O Edin. Han vidkänns inga restriktioner utan tycker att Sverige ska planera för ett budgetunderskott om 3-4 procent under de kommande 20 åren. Vilket motsvarar omkring 120 miljarder lånade kronor att spendera om året.
Det liknar Frankrikes inställning till budgetdisciplin – de har inte haft en balanserad budget sedan 70-talet. Intressant nog framhåller Edin Japan som ett föredöme då de lånefinansierat staten under lång tid och nu har en statsskuld på över 200 procent av BNP.
Gissningsvis kommer V, MP och LO att tvinga S in i en lånekarusell om de får chansen. Alliansen måste göra allt för att upprätthålla de finanspolitiska mål som lägger band på regeringen.