En europeisk framtidsfond för att stötta företag. Enligt uppgifter till den brittiska affärstidningen Financial Times (22/8) är det något som EU-kommissionen just nu arbetar med. Och visst låter det fint att vilja hjälpa företag att växa, men om kommissionen vill att det ska ske genom en fond finns det all anledning att dra öronen åt sig.
Enligt uppgifterna ska fonden omfatta 100 miljarder euro. Det främsta syftet är att bära fram europeiska storföretag som kan konkurrera med amerikanska och kinesiska jättar, såsom Google, Facebook och Alibaba. Det uttalade syftet gör fonden till närmast ett sätt för EU-kommissionen att bli en större maktspelare på världsmarknaden. Det handlar således inte om att hjälpa företagen, stora som små, för näringslivets skull – trots att en sådan inriktning också berikar medlemsländerna såväl som EU.
Mycket talar för att en sådan företagsfond i bästa fall skulle bli ineffektiv, och i värsta fall kontraproduktiv. En av poängerna med fritt företagande är att näringslivet klarar av att självt finansiera sin verksamhet och gå med vinst. Därför är det inte särskilt klokt att via en fond mata företag med pengar. I stället för att inrätta en fond skulle det vara till betydligt större hjälp för näringslivet om EU koncentrerade sig på att minimera hinder och onödiga regleringar, både på den inre marknaden och genom frihandelsavtal med omvärlden.
Framtidsfonden är dessvärre bara ett av tecknen på att många företrädare för EU, på olika nivåer, antagit en oroväckande uppfattning om vad unionen gör bäst. I en intervju med Sveriges Radio (23/8) menar EU-kommissionens generaldirektör Gert-Jan Koopman att Sverige borde betala 40 procent mer i avgift till EU. Men detta skulle, enligt Koopman, bara innebära en faktisk höjning med tio procent om man räknar med att tillväxten samtidigt ökar.
Mellan raderna på Koopmans uttalande är attityden mer eller mindre att de resurser som kommer av tillväxten gör sig bättre i EU än i Sverige. Men EU:s huvuduppgift ska inte vara att samla in och omfördela medel från medlemsländerna till olika ändamål. Det sker i dag, men bör inte utökas till fler områden. EU gör bäst i att värna de öppna gränserna för företag och medborgare, samt skapa förutsättningar för gemensamma projekt och samarbeten i olika frågor. Och till det behövs knappast mer resurser.
När EU-kommissionen arbetar för att unionen, men inte medlemsländerna, ska växa sätter den i stället stora stockar i det europeiska hjulet.
Om unionen arbetar för att undanröja hinder behöver inte företagen någon stöttande framtidsfond, och medlemsländerna behöver då inte betala hiskeliga summor i avgift. Då existerar EU för medlemsländerna, och inte som ett självändamål.