Brexit verkar vara förbryllande. Åtminstone för somliga. Dagens Nyheter hade i går lyckats samla historikern och journalisten Anne Applebaum, Carl Bildt, Estlands president Toomas Ilves och Polens före detta utrikes- och försvarsminister Radek Sikorski på samma seminarium. Men de hade ändå förvånansvärt lite att säga om vad som ledde till att Storbritannien folkomröstat sig in på en väg ut ur EU.
Där nämndes interna brittiska omständigheter. Motståndet mot migrationen. Imperienostalgi. Motvilja mot de regleringar medlemskapet fört med sig. En speciell brittisk (eller snarare engelsk) nationalism och vurm för oberoende. Men britterna valde ju en gång ändå att gå med i det europeiska samarbetet. Anledning till att de nu lämnar kan väl inte sökas på 1900-talet eller 1800-talet?
Senare under seminariet, när de tre politikerna tillfrågades om de hade någon självkritik mot hur de agerat inom EU, så hade de påfallande svårt att ge några exempel.
Anne Applebaum, som i mars skrev en uppmärksammad krönika om risken för västvärldens förestående upplösning, ser nu framför allt två avgörande hot de liberala västerländska demokratierna. Valen i USA (Donald Trump) och Frankrike (Marie Le Pen). Val som kan innebära hot mot såväl Nato och EU som mot frihandeln och välståndet.