Som framgår av dagens huvudledare tror jag inte att regeringens ”jobbpaket” på hundra miljoner kronor kommer att innebära mycket lindring för Gotland. Jag tror helt enkelt inte mycket på de långsiktiga effekterna av duttande med stöd och bidrag för att stimulera näringslivet. Det blir satsningar som inte bär sig i längden, eller subventioner till verksamheter som hade varit lönsamma i alla fall.
Nej, om man verkligen ska skapa jobbtillväxt i en region så krävs det satsningar på sådant som stimulerar de grundläggande förutsättningarna för näringslivet. Som infrastrukturen, till exempel. Gotland kunde till exempel behöva en rejäl satsning på det statliga vägnätet på ön.
Men hur långt räcker då de hundra miljonerna i regeringens jobbpaket? Tja, det räcker till ungefär en och en halv cykelbana mellan Visby och Lummelunda.
Cykelbanor är bra för trafiksäkerheten, men om det gotländska näringslivets utvecklingsmöjligheter ska påverkas så krävs det investeringar av en HELT annan dignitet.
De hundra miljonerna i jobbpaketet är bara en billig distraktion, en snålvariant, för att avleda uppmärksamheten från de långsiktiga konsekvenserna av regeringens Natura 2000-beslut, som i praktiken är ett avvecklingsbeslut för stora delar av stenindustrin.
Regeringen gör nog för övrigt klokt i att planera för att gårdagens beslut kan bli betydligt dyrare för staten och skattebetalarna än den skärv som ska blidka gotlänningarna. Staten kan inte fatta vilka beslut som helt, utan att det får konsekvenser. Och det kan verkligen få konsekvenser när regeringen ingriper för att förändra de grundläggande förutsättningarna för rättsprocesser som pågått i upp till tio år.
På Svenskt Näringslivs hemsida intervjuas organisationens miljöjurist Nicklas Skår:
”Länsstyrelsen har dock påstått att det finns mål för bevarandet av den typ av mark som det rör sig om?
–Det stämmer att det finns sådana mål. Men de är svenska och följer alltså inte av EU:s direktiv som man från statens sida hänvisar till.
Om regeringen nu väljer att fatta beslut på denna grund är det alltså felaktigt?
– Det är det och det kan också komma att stå staten dyrt. Det som glöms bort är att det finns en lagakraftvunnen dom som slår fast att Nordkalk får bedriva kalktäkt i området.
– Detta innebär att regeringen kan göra sig skyldig till brott mot Europakonventions krav på respekt för äganderätten. I så fall kan Nordkalk begära skadestånd. Eftersom värdet på täkten ligger runt 20 miljarder kronor kan beslutet alltså bli mycket dyrt för skattebetalarna.”
Samhällsekonomiskt är det ingen god affär när stenindustrins aktörer på Gotland går från att bryta kalksten på ön till att gräva guld i rätten.
Men samtidigt kan jag inte tycka annat än att det måste kosta – och kosta mycket – när staten i praktiken ändrar spelreglerna för att bestämma utfallet av en pågående juridisk prövning.