Jag gillar verkligen rävar. Blir alltid glad när jag ser en, åtminstone om den är frisk och fin i pälsen. Allra gladast blev jag den där gången på golfbanan när en räv satte sig mitt på fairway 40 meter bort och tittade på oss. Sedan släntrade den bort till min medspelares boll och förärade den en rejäl stinkande hög av... ja, ni förstår.
Men även om jag gillar rävar så blir jag inte rasande på räv-SM, där man tävlar i att jaga räv utan att skjuta dem. Jag vet inte hur djur upplever fara och dödsskräck, hur medvetna de är om sin egen förgänglighet. Men de lever i en värld där döden aldrig är långt borta. Deras egen eller deras bytesdjurs. Det är ju inte som att rävarna är vegetarianer, även om de inte arrangerar något rabbis-SM. Ett räv-SM där jakthundars kvaliteter bedöms, en i taget, lär inte bli det hemskaste som öns rävar har varit med om.
Men det har inte hindrat aktivister av olika slag att agera mot räv-SM, som arrangeras på Gotland i morgon och övermorgon. Minst en sponsor har skrämts bort och andra har utsatts för övertalningsförsök och förtal.
Det är ju tyvärr så med djurrättsrörelsens aktiviteter, att de ibland övergår i något som skulle kunna liknas vid ett människo-SM.