Flyktingströmmen tilltar i styrka och integrationen fungerar inte alls väl i Sverige. Migrationsverket dignar under trycket, flyktingar bussas land och rike kring i jakt på sängplatser. Förutsättningarna för migrationspolitiken har förändrat. Det fanns behov av förändringar redan tidigare, men det behovet blir bara mer överhängande för varje dag som går.
Alliansen är inte utan skuld i integrationsfrågorna. Under åtta år i regeringsställning gjorde man alltför lite för att öppna upp arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Visst gjorde man reformer även på dessa områden, men det skedde på marginalen. Man gjorde ingenting som i grunden hyvlade av trösklarna för dem som försöker ta sig in. Inte när det kunde utmana den ”svenska modellen”.
Det stigande asyltrycket är däremot nytt. De asylsökande var i princip dubbelt så många i fjol jämfört med 2012. Och de kan bli ännu fler under detta och påföljande år.
Men handlingsförlamningen är på väg att brytas. Åtminstone inom Alliansen. Kristdemokraterna började presentera en ny politik strax före jul. Och med gårdagens debattartikel i Dagens Nyheter – författad av Jan Björklund och tre ledamöter i FP:s integrationsgrupp – så ansluter Folkpartiet och lanserar flera förslag för att förbättra integrationen och minska trycket av asylsökande.
Bland annat vill Folkpartiet att uppehållstillståndet ska bli permanent först då flyktingen blivit självförsörjande och att försörjningskravet ska skärpas i samband med anhöriginvandring.
Även Centerpartiet gjorde ett utspel i integrationsfrågan i går, även om det så gott som uteslutande handlade om hur mottagandet och integrationen kan förbättras.
Reaktionen från de rödgröna är lika trist som förutsägbar. Socialdemokraternas ordförande i Stockholm Veronica Palm kallade exempelvis genast Folkpartiets utspel för ”mörkbrun hundvisselpolitik”.
Mörkbrun? Verkligen? Folkpartiet vill inte förändra den asylrätt vi har nu. Räcker det med att föreslå tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta för att man ska kallas mörkbrun?
De rödgröna partierna, som nu kontrollerar regeringsmakten och bär ansvar för landet, har fastnat i en stel och avvisande grimas inför varje förslag om förändring i migrationspolitiken.
Att förhålla sig passiv inför denna växande nationella kris borde inte vara något alternativ. Vad är Socialdemokraternas plan? Hoppas man på uppgiften ska bli det ansträngda Migrationsverket så övermäktig att asylprocesserna drar ut på tiden? Så att flyktingarna blir kvar i allt mer undermåliga lägerboenden vilket i sin tur leder till att flyktingsströmmarna som når Europa söker en annan slutdestination än Sverige?
Jag tror väl inte på allvar att det finns en sådan diabolisk uträkning bakom passiviteten, men det innebär inte att vi inte kan komma till ett sådant läge i alla fall.
Jag hoppas att det blir omöjligt för regeringen att fortsätta passa, när Alliansen formulerar en ny konkret politik.