Ingemar Stenmark dansar på tv. Det verkar osannolikt, nästan som från en parallell verklighet där upp är ner och höger är vänster.
Men dans är inte riskfritt. Gefle Dagblad skriver om marknadsgeneralen för Ockelbo marknad. Han hotas av böter för två fall av olovlig dans.
I det ena fallet för att det uppstod spontandans när ett band spelade på marknaden.
I det andra fallet hade arrangören Åbyggeby fritidsklubb verkligen avsett att arrangera dans. Och sökt tillstånd för det. Men tydligen blev det nyligen så att det är den som är ansvarig för hela marknaden som ska söka tillstånd. Aja baja.
I oktober i fjol var det en restaurang i Uppsala som åkte dit. Ägarna hade bestämt sig för att anordna dans. Men de hade ingen aning om att det behövs ett speciellt tillstånd för det. Det blev 5 000 i böter.
Kravet på danstillstånd är en gammal kvarleva som visar att tillfällig moralpanik inte är ett nytt fenomen. Det är från den tid (1930-talet och de två omgivande decennierna) då det så kallade ”dansbaneeländet” debatterades. Danserna lockade mycket folk, som i sin tur hade med sig alkohol vilket i sin tur ledde till slagsmål, skörlevnad och oönskade graviditeter. Det var åtminstone det som moralens väktare föreställde sig.
Utskänkning av alkohol är tillståndspliktig och omgiven av ett rigoröst regelverk. Kan inte det räcka? Varför ska vi dras med en otidsenlig lag – och med all den administration och de kostnader som omger tillstånden för arrangörer och myndigheter? Varför ska vi ha en lag som gör att glädjefylld spontandans är en riskfaktor för arrangören?
Går det bra att förflytta sig inom puben, så länge man är tillräckligt orytmisk? Men då finns ju risken att man bedöms som överförfriskad.