Jag har aldrig förstått varför det är ett statligt svenskt företag och svenska skattebetalare som ska bestämma var i Tyskland man INTE ska utvinna brunkol. Och jag har heller aldrig förstått varför Sverige ska ta den ekonomiska smällen.
Det är Tyskland som bestämt sig för att förtidsavveckla sin kärnkraft. Det är Tyskland som eldar på sin kolanvändning. Om Tyskland vill att just de koltillgångar som ägs av Vattenfall inte ska exploateras eller säljas så är det väl Tyskland och dess medborgare som får ta beslutet och de ekonomiska konsekvenserna av det.
Ändå har det tyska kolet blivit en stor svensk fråga. Ett av regeringspartierna – Miljöpartiet – bär en stor del av skulden till detta, sedan Gustav Fridolin viftade med sin kolbit i valrörelsen.
I går, medan en partiledardebatt pågick i riksdagen, klättrade några aktivister upp på taket till Rosenbads entré och vecklade ut en banderoll som löd ”Vi låter kolet ligga”. Tillsammans med Socialdemokraternas och Miljöpartiets loggor.
Vad var tanken bakom en aktion, där man försöker associera regeringspartierna med en ståndpunkt de inte står för? Jag vet inte. Men även om de inte förstår sin egen aktion så hoppas jag att aktivisterna får ett lämpligt straff för att olagligt använda regeringskansliets byggnad – en högborg för vår demokrati – som sin egen anslagstavla. Och jag finner det djupt oroande att några aktivister med arbetaroveraller och stegar utgör tillräckligt mycket list för att kunna genomföra aktionen utan att stoppas i tid. Hur ska vi i så fall kunna stoppa aktivister med en mer våldsam agenda inriktad mot terrorism?