Solbergabadet i Visby har beskrivits som nedgånget och i stort behov av omfattande renovering. Romabadet står tydligen inför en hotande bassängkollaps och har varit stängt sedan december förra året.
Lösningen är tydligen att pensionera båda dessa anläggningar – Romabadet ska puttas över ättestupan direkt – och istället skynda på byggandet av ett nytt, fint badhus.
Hur lång tid tar det innan man börjar nedprioritera underhållet av det nya badhuset, för att få råd med nästa roliga projekt?
Jag tycker att badhusbehandlingen följer ett mönster som går igen även när det gäller andra idrottsanläggningar och andra kommunala fastigheter. Det tycks vara roligare att bygga något nytt än att faktiskt löpande underhålla det man har så att gamla investeringar inte går förlorade. Underhåll är inte underhållande nog, så att säga.
Det kan väl vara så med offentliga projekt, att de ibland finns till för att genomföras och inte för de tjänster och möjligheter de kan tillhandahålla när de väl är klara. Ett nytt badhus kan vara ett monument eller en trofé. Ett gammalt badhus är bara ett gammalt badhus, oavsett hur många som badar i det.