Hej Mats Linder. Jag skriver angående din ledare här om dagen, där du beskrev en grundskolas svåra situation. Skolan som du beskrev verkar ha svåra sociala utmaningar, som lett till en uppgiven hållning hos rektor och personal. Om jag förstod dig rätt så var din avsikt med din text, att uttrycka en oro för skolan och samhället generellt i Sverige. En oro för en nonchalant hållning, där problem sopas under mattan, där de i lugn och ro får växa till extremt destruktiva former som är svåra att hantera.
I din text likställer du denna nonchalanta hållning med lågaffektivt bemötande. Jag kan förstå att du går igång på begreppet. Tyvärr så gräver du en grop under många pedagoger, föräldrars och barns fötter när du väljer att skylla på metoden. Det är som om jag skulle skriva till dig och säga att Yttrandefrihetsgrundlagen borde tas bort, då allt för många trakasserar och sprider skadlig och felaktig information i medier och i vårt övriga samhälle. Men både du och jag vet att om yttrandefriheten togs bort skulle vårt samhälle bli en otrevlig plats att vara på. Problemet ligger hos dem som utnyttjar yttrandefriheten vårdslöst och utan eftertanke.
När det kommer till lågaffektivt bemötande så gäller samma lagar för att metoden ska verka. Man behöver göra ett omsorgsfullt arbete. Lågaffektivt bemötande är en förutsättning för att konstruktivt komma vidare i en socialt svår situation. Den går ut på att lyssna in, förstå och föra en dialog och utifrån det skapa en tillvaro där man ställer krav som är rimliga och begripliga. Man utgår ifrån det som fungerar och bygger på det. Man går inte inte in och bemöter barnens negativa känslor, med negativa känslor, eftersom affekt smittar. Då blir en lika dålig själv, och förlorar därmed barnets förtroende.
För att ge ett konkret exempel så behöver Emil i Lönneberga och Lotta på Bråkmakargatan, drängen Alfred och grannen tant Berg för att må bra och komma vidare. Jag tror att du kan förstå det. Att arbeta med lågaffektivt bemötande är ett ansträngande, givande och självutvecklande arbete. Man bestämmer sig för att se nyktert på situationer, skaffa sig perspektiv och kunskap, välja att visa på det som fungerar hos varje individ och stärka individens självkänsla.
Det är ett stort arbete och det krävs många vuxna som aktivt väljer den vägen att gå på en skola eller förskola.
Om man däremot är för få, får för lite stöd från chefer och politiker, om man tvingas att ensam försöka få ordning utan resurser, med dålig lön och ständigt ökade krav från politiker och föräldrar, så blir metoden inget annat en ett tomt begrepp. Därför behövs det att skolan stöds, och bedöms utifrån de förutsättningar som finns. Hjälp genom att försöka förstå, och sedan bygga på det som faktiskt fungerar. Som att säga Hej, vad var det du egentligen ville säga med din text?