På tisdagen presenterade Centerpartiet sin vårbudgetmotion, Kristdemokraterna kom med sin i måndags, i förra veckan redogjorde Folkpartiet för sin och Moderaterna har kommit med flera utspel. Olika typer av ”satsningar” presenteras lika entusiastiskt som regeringens budget sågas.
Genom att presentera en trovärdig budget där åtgärder knyts till finansiering och där helheten går ihop visar ett parti vad det har att erbjuda väljarna. Det är formatet för hur konkreta politiska förslag presenteras. Dessa budgetutspel skulle kunna vara ett tillfälle att faktiskt diskutera innehållet och sakpolitiken.
Centern vill till exempel se en ny så kallad jobbpakt med breddade introduktionsjobb så att fler småföretagare omfattas. I Kristdemokraternas vårbudget läggs ett förslag om att utveckla rut-avdraget till att exempelvis innefatta tvätteritjänster utanför hemmet. Det är bara två exempel på förslag som syftar till att skapa arbetstillfällen. Både rut- och rot-avdraget skulle kunna utvecklas vidare.
I stället för att faktiskt ta strid för det kommer allianspartierna dock att låta den rödgröna regeringens vänsterpräglade budget gå igenom i riksdagen. I den försvinner bland annat hela rut-avdraget för läxhjälp, vanliga rut halveras och rot minskas kraftigt. Detta i enlighet med decemberöverenskommelsen. Det upplägget tar liksom udden av alliansens högljudda oppositionsutspel.
Decemberöverenskommelsen står i vägen för att diskutera det politiska innehållet, som alla säger sig vilja tala om. Hur ”krona för krona”-finansierade allianspartiernas budgetar än är så utgör det inte tillräckligt för att väljarna ska uppfatta partierna som trovärdiga i sin oppositionsroll. Det är således inte konstigt att framförallt flera moderata politiker arbetar allt mer aktivt för att bryta decemberuppgörelsen.
Till decemberöverenskommelsens försvar hörs att det inte är något alternativ att samarbeta med Sverigedemokraterna, men det skulle inte heller behöva vara alternativet. I Dagens Nyheter (5/5) gick det att läsa att många alliansväljare emellertid vill att partierna ska samarbeta med SD. Det går inte att förneka resultatet av hur folk svarat när Ipsos ringde upp, men det kan vara värt att påminna sig om att DN beställt undersökningen och bett företaget ställa upp vissa svarsalternativ.
Vad samarbete innebär definieras till exempel inte. Om samarbete innebär att låta SD rösta med ett förslag i vilket åsikterna sammanfaller är det en sak. Men att samarbeta i bemärkelsen ge och ta är en annan. I kombination med partiets rötter och åsikter visar det ultimativa sätt SD beter sig på att något aktivt samarbete med andra partier inte finns på kartan.
Så, vad är alternativet till det skenbart dualistiska valet decemberöverenskommelse eller ”SD-samarbete”? Att låta regeringen söka stöd i sak för sina olika politiska förslag i riksdagen. Det skulle dessutom flytta diskussionen dit alla säger sig vilja, till politikens innehåll.