Hovrättens dom mot ojnareaktivisten (och numera MP-politikern) Daniel Heilborn står fast. Högsta domstolen tar inte upp ärendet, så det Heilborn ägnade sig åt i en tall i Bunge var straffbart.
Det är kanske ofint av mig, men jag kan inte låta bli att erinra mig vad jag skrev i februari 2013, efter den överraskande friande domen i tingsrätten.
"Rätten har vridit ut och in på sig själv för att slippa fälla för 'ohörsamhet mot ordningsmakten'.
Den övningen i smidighet avslutas med ett ovanligt PS av lagmannen Mikael Mellqvist där han försöker släta över den överraskande domen genom att:
1. berömma polisens insats i Ojnareskogen
2. försöka förklara varför det är straffbart att 'inte efterkomma polisens befallningar'. Utom i det här fallet.
Det går sisådär. Men man förstår ju att han känner ett ovanligt stort behov av att förklara sig."
Jag borde kanske vara nyfiken på vad Mikael Mellqvist tycker i dag, men jag antar att han står fast vid den ståndpunkt han hade för snart två år sedan.
Men det är klart. Sista ordet är kanske inte sagt, trots allt. Med tanke på hur andra ärenden med anknytning till Ojnareskogen har behandlats i domstol, så kanske man inte ska avskriva möjligheten att Högsta domstolen ändrar sig och på något sätt väcker liv i ärendet igen, bara för att skicka tillbaka det till tingsrätten.