Tänk om själva OS-ansökan var en OS-gren. Sverige skulle ha tagit massor av medaljer i modern tid. Men inga guldmedaljer.
Göteborg skulle ha tagit brons när staden ansökte om vinter-OS 1984, efter Sarajevo och tvåan Sapporo.
Falun sökte vinter-OS 1992, men kom på bronsplats efter Albertville och Sofia.
Östersund sökte vinter-OS 1994 men kom på silverplats bakom norska Lillehammer.
Östersund blev också trea i kampen om vinter-OS 1998 vilket inte hindrade staden att söka en tredje gång, men den tilldelades inte heller vinter-OS 2002.
Tyvärr får vi inga medaljer i kampen om sommar-OS. Stockholm ansökte i och för sig om sommar-OS 2004, men slogs ut tidigt i processen och tog sig inte ens in på medaljplats.
Inför beslutet i måndags var den svenska delegationen som vanligt optimistisk. Men det gick också som vanligt. Milano-Cortina vann omröstningen. Ännu en teoretisk silvermedalj, om kampen om att få arrangera vore en gren.
– Jag börjar nästan ge upp om att få OS till Sverige, just nu känns det så, sade IOK-veteranen Gunilla Lindberg.
Gör det. Hur många gånger ska vi behöva gå igenom denna process? Världen har visat att den inte vill ge Sverige ett OS, åtminstone inte om Sverige inte är berett att skita ner sig och göra det som krävs för att få ett.