Gårdagens partiledardebatt i riksdagen visade att stämningen blivit lite hetsigare sedan decemberöverenskommelsen inte ens lyckades överleva ett kristdemokratiskt riksting. Men mitt i flyktingkrisen – och när regeringen dessutom driver en politik som Alliansen tycker försvårar läget på arbetsmarknaden för nykomlingar – så handlar egendomligt mycket av debatten om hur oppositionspolitiken nu ska bedrivas. Ska de borgerliga partierna göra si eller så, ska de fortsätta att lägga sig platt för regeringen eller inte?
Jag tycker att det är självklart att Alliansen måste försöka påverka regeringspolitiken – annars framstår det ju som oerhört märkligt när man anklagar regeringen för att föra en politik som är skadlig för Sverige samtidigt som man inte gör något åt det trots att man har möjligheten.
Antingen får man försöka söka samförstånd med Socialdemokraterna och medverka till blocköverskridande lösningar. Vilket antagligen förutsätter att Miljöpartiet exkluderas. Och definitivt Västerpartiet.
Eller också får man samköra Alliansen i riksdagen så att man kan få inflytande i riksdagen på det sättet.
Om man bara fortsätter uppträda som om decemberöverenskommelsen existerade, trots att den är dödförklarad, då framstår oppositionen som lamare än någonsin.
I dag börjar Moderaternas partistämma i Karlstad. Motionerna om att bryta upp decemberöverenskommelsen har väl passerats av verkligheten. Men det behövs fortfarande en rejäl och kritisk debatt om hur partiet ska ledas och uppträda i nuvarande politiska läge.