SOS Alarm ägnar i genomsnitt 33 dygn per år åt att besvara busringningar. Det visar Riksrevisionens granskning som presenterades på fredagen. Ansvaret för de allvarliga följder som kommit efter att en ambulans inte skickats ut i tid, vilket uppmärksammats i tidningar och sociala medier ett flertal gånger de senaste åren, ska inte förringas. Däremot lägger det faktum att en dryg månad av medarbetarnas tid går åt till att bemöta okynnessamtal en nyans till bilden.
SOS Alarm kritiserades 2012 av Socialstyrelsen för brister i kvalitet, kompetens och kontroll. En statlig utredning gick också igenom verksamheten och presenterade sina slutsatser 2013. Bland annat föreslogs att arbetet skulle organiseras mer sammanhållet för att fungera bättre. SOS Alarm dömdes dock så sent som förra året att betala sju miljoner kronor i straffvite, för att inte ha klarat av att tillgodose den sjuksköterskekompetens som lovats i avtal med landstingen.
Enligt Riksrevisionen, som nu granskat regeringens styrning av det av staten och SKL ägda bolaget, finns det fortfarande brister. Därför föreslås bland annat en ny statlig översikt.
Problemen är flera. När den stora skogsbranden härjade i Västmanland förra sommaren fördröjdes utryckningsfordon med upp till 40 minuter på grund av att de inte kunde hitta till rätt plats. Riksrevisionen redovisar att det saknas adresser till omkring 80 000 bostäder och byggnader runt om i landet.
Riksrevisionen pekar i sin rapport också på att delningen av information elektroniskt mellan olika aktörer i larmkedjan behöver bli bättre och att tillsynen bör förbättras. Och så påtalas de oacceptabla busringningarna till 112. ”Vi tycker att regeringen ska utreda påföljder för det här beteendet”, säger riksrevisor Claes Norgren till Ekot (29/5).
Det är lätt att hålla med om att lagen tydligt borde signalera att det inte är acceptabelt att missbruka den samhällsfunktion som finns till för att hjälpa nödställda.
Samtidigt är det inte lika enkelt att formulera hur lagstiftning ska se ut.
Det går att dra paralleller till lagstiftning om civilkurage som särskilt diskuterats de senaste åren med anledning av att folk istället för att ringa och larma tagit fram telefonen för att filma en olycka.
Ett argument mot en civilkuragelag har varit att färre skulle våga vittna om de själva riskerar att dömas för att inte ha ingripit vid ett brott eller en olycka.
På liknande sätt skulle en lag mot att missbruka 112 kunna slå över i att folk låter bli att ringa av rädsla för att göra fel.
De många människor som upprörts över och kanske delat nyhetslänkar om SOS Alarms brister bör i sina nätverk även sprida och diskutera konsekvenserna av felringningar. Samtidigt bör regeringen skärpa styrningen av SOS Alarm. Det är grundläggande att medborgarna kan lita på att de blir tagna på allvar när de behöver hjälp, men tillit byggs även genom hur folk agerar.