Natura 2000 blev ett ärende även under gårdagens sammanträde i regionfullmäktige. Detta efter en fråga från Eva Nypelius (C) till regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S). Efter länsstyrelsens och Naturvårdsverkets snabba handläggning fruktar Nypelius nu – på goda grunder – även ett snabbt regeringsbeslut. Så hon undrade nu hur regionledningen tänker agera. Det var ju en enig regionstyrelse bakom det mycket kritiska remissvar som avgavs.
Varför kan man på goda grunder frukta en snabbehandling? Tja, jag skrev i lördagsledaren om den anmärkningsvärda frenesi som just Gotlands Natura 2000-ärenden behandlas av berörda myndigheter, och hur detta ligger helt i linje med åtminstone somliga statsråds intressen. I Naturvårdsverkets hemställan till regeringen skriver verket uttryckligen också att:
”Länsstyrelsen Gotland har kommit in med sin redovisning tidigare än övriga län. Det finns dessutom ett särskilt intresse för detta förslag med avseende på pågående processer. Naturvårdsverket har därför valt att hemställa om utpekande av nya Natura 2000-områden i Gotlands län separat.”
Gotland behandlas således mycket riktigt i särskild ordning.
För övrigt innehöll Naturvårdsverkets pressmeddelande en kostbar formulering:
”Förslaget har mött viss kritik regionalt.”
En viss kritik? Det är inte en rimlig beskrivning av – exempelvis – ett mycket kritiskt remissvar från en enig regionstyrelse som kritiserar hela processen. Förutom alla andra invändningar som rests från markägare i allmänhet och stenindustrin i synnerhet.
Så vad svarade Björn Jansson på frågan? Det var inte helt betryggande. Visserligen framhöll han vikten av att ta reda på hur beslutsprocessen nu ska gestalta sig. Han var angelägen om att göra Gotlands uppfattning känd och aktualiserade till och med en gotländsk delegation till regeringskansliet.
Men samtidigt var han övertygad om att regeringen skulle göra en grundlig konsekvensanalys och inte hasta ur sig ett snabbt beslut.
Det är ett förtroende som åtminstone jag inte delar. Inte efter att ha bevittnat hur processen hittills har varit.
Man vill ju inte tro att regeringen är beredd att åsidosätta tio år av rättslig prövning och snabbehandla ett omfattande ingrepp med stora konsekvenser för Gotland, för en viktig bransch med många anställda och för många enskilda markägare. Och detta efter en process med bristande demokratisk förankring. Speciellt gäller det naturligtvis en S-märkt ordförande i regionstyrelsen, vars parti sitter i regeringsställning. Men här gäller det nog att verkligen vara på tå för att Gotland inte plötsligt ska stå inför ett fullbordat faktum.